Chockad?
Nu blir ni allt brydd, som vi säger här uppe i norra Sverige, och det betyder "Blev ni förvånad". :) Jag skriver igen, trots att det var bara igår jag skrev sist. Jodå, än kan kärringen!
Idag kom ytterliggare en familj hit för att se på valparna. Återigen kan man konstatera att vi verkar ha valt otroligt fina familjer till våra valpar. Men de fick åka hem utan valp denna gång för de är bara 4 veckor än. Så 4 veckor till får de allt vänta.
Jag tog mig en kort skotertur idag oxå. Det var ju så soligt och härligt väder ute, så jag måste bara ut. Det blev en tur till Tjärn, och där var det som vanligt fullt med folk. Det brukar vara en samlingsplats för byfolket såna här dagar. Jag måste bara bo i världens bästa by! Här umgås man, gammal som ung, man som kvinna, och tänk, allt är så okonstlat!
När jag sen fick ta mig en t.o.r -resa till Östersund på eftermiddagen satt jag och funderade lite. Satt och tänkte på mina barn. De har ju blivit så stora nu! Birk fyller 19 och Sofi 24. Herregud, vad tiden går! Jag minns så väl då jag satt på läktaren då Birk spelade handboll. Han var väl runt 8 år då han började. Jag hade ALDRIG sett en match handboll innan, men hur det än var så plötsligt var jag en inbiten LAGLEDARE i HHK pojkar -94(tror jag de hette)! Det var match och cuper man skulle anmäla till, och ordna lika kläder till laget, sponsorer hit och dit, osv. Helt otroligt vad jag höll på! :) En gång mutade jag ungarna i laget med GLASS till samtliga om de bara vann en match... haha.. Jag minns oxå hur Birk ABSOLUT skulle sälja jultidningar då vi bodde Stockholmstrakten. Jag ville ju inte ha min son springade i bostadsområden och knacka dörr, men tror ni att han lyssnade?! Nä, han skulle sälja så han fick poäng så han fick en dator som belöning från tidningsbolaget. Jag var hur nervös som helst, men som oftast satt jag på parkeringarna och väntade på att han skulle ha gått klart i området, och komma tillbaka. Om han klarade sälja så han fick en dator? Självklart klarade han det! Den ungen klarar det mesta om bara viljan finns... Och tänk den gången han skulle ha med sin sina två marsvin på flygplandet mellan Arlanda och Östersund. Marsvinen åkte genom säkerhetskontrollen, då de satt i sin lilla "pet-bur". Jag VET ju att man ska vänta tills flyget har lyft då man har barn som åker som "ensamåkande", men Birk åkte så ofta att jag kände att jag kunde åka redan då han gick ombord. Men en dag... En dag ringde SAS och frågade vart jag var, så jag fick ta till en lögn och säga att jag var nära och skulle dyka upp snart. Sanningen var att jag var halvvägs från Arlanda mot hemmet... Men allt var så att Birk hade sina marsvin med sig på planet, då en flygvärdinna frågade vad han hade där. -Mina marsvin, sa Birk, och då gick det snabbt ska ni tro! Ungen och marsvinen åkte ur planet fort som attan, nejdå, de hade inte lyft.. ;) Man fick inte ha marsvin i flygplan! Vem visste det, inte vi i alla fall. Men tänker man efter så är väl kanske gnagare lite dumt att ha på ett flygplan med såna viktiga kablar etc... Hahaha.
Han lär döda mig nu när jag lägger ut de här bilderna på honom, men visst var han söt! Då också... :) Jag älskar dig Birk, du är världens bästa son! <3
Tillbaka till funderingarna kring mina barn. Jag tänkte på Sofi, och då på alla våra tävling- och hästreliterade resor vi har gjort tillsammans. Undra om hon kommer ihåg än idag, då vi var på ett möte norr om Stockholm typ Bålsta(minns inte så väl) och vi skulle köra hem sent på kvällen. Sofi var i den åldern hon fick övningsköra, så det här var ju ett ypperligt tillfälle. Men jag var då en mkt utarbetat tvåbarns ensamstående mor, som jobbade på tok för hårt(måste ju skylla på nåt,eller hur!?) så tyvärr, jag somnade!! Där satt denna tjej och övningskörde med sin sovande mor genom hela Stockholm då vi bodde på södra sidan. Och naturligtvis klarade hon det galant! Jag vaknade hemma. :) Men så minns jag oxå den gången hon hade fått sitt körkort och lånade min NYINKÖPTA bil. Jag upptäckte efter några timmar hon hade kommit hem, att hela "viltfångaren" var intryckt på "jeepen"!!! Jodå, hon HADE tänkt berätta att hon hade fått kast på bilen och körde rakt in i betongsuggor som var längs vägbygget på motorvägen.... Jag fick ta traktorn att dra ut viltfångaren från bildens front... Jag var på toppenhumör..... Men när man hade lugnat sig så var jag glad att hon tog mig stora bil, och inte satt i en liten, för då vet man inte hur det hade gått. :) Sen har vi gjort många resor ihop till och från hästtävlingar. Även Birk har varit med på många resor. Det var väl på slutet av Sofis ponnykarriär som han slutade följa med. Blev nog lite för mkt "kärringsnack" för hans del... En tävling som jag OMÖJLIGT kan glömma är den gången vi åkte rätt långt, undra om det inte var till Kalmar-trakten, och det var en två-dagars fälttävlan. Det finns nämligen både en och två, och ibland tre dagars tävlingar inom den sporten. Men det här var tvådagars. Så vi hade uppstallning till hästen och hotell åt oss själva. Sofi red dressyren och hoppningen, och det gick bra, så hon hade chans på segern, om inte på placering åtminstone. Vi lät hästen vila i sin hyrda box, och vi åkte till hotellet för att ta igen oss lite. Vi softade och åt lite, och sen mot eftermiddagen åkte vi tillbaka till stallet och tävlingsplatsen för att se till vår häst. Vi tyckte det var många som var tävlingsklädd fortfarande på platsen, men tänkte väl inte så mkt på det just då.... Men det visade sig att Sofi hade bara FÅTT FÖR SIG, att det var tvådagars, men se det var det inte, det var endagars! Så hon hade just missat terrängtävlingen, och alltså blivit diskad för hon kom aldrig till start. Hon blev jättebesviken förstås, men jag blev smått hysterisk!! Lägga ut så mkt pengar, tid och energi, och så kunde inte ens hon kolla om det var en eller två dagar!! Haha, nu kan jag bara skratta åt det!! Hoppas att du ändå älskar mig Sofi, fast jag blev "sur" några gånger. Jag älskar dig iaf, har gjort och kommer alltid göra! <3
Sofi i unga dar <3
Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om goda skratt o gråt då det gäller mig och mina två barn. De är så underbara! De bästa barnen man skulle bara kunna önska sig! Att jag fick just den lotten!?!! Att få de bästa!! <3 <3
Valpar inne på halvtid...
Så där ja, då är Jämthundsvalparna 4 veckor gamla, och de är såååå goa!!! Det är som 9 små nallebjörnar som rultar fram här. De har fått lite tänder men inte alls så många och de är inte så vassa än, så nu är de ju en underbar tid! De har fått sin första dos med avmaskning nu, och de får den i tre dagar i föjd. Men de gillar det inte, de spottar och ruskar på sig... Däremot gillar de hundfodret! De har blivit duktiga att äta. De äter nu fyra gånger per dag, fast det är kanske inte riktigt fulla mål ännu, för Kitty ger dem di oxå fortfarande.
Har även lärt mig lite att lägga ut filmer på YouTube, så kopiera denna text nedan, och klistra in den i adressfältet längst upp, så ser ni busarna! :)
http://www.youtube.com/watch?v=qBTa4HnGzbE
Har varit hos läkaren hur många gånger som helst med min rygg. Det känns lite tröstlös faktiskt. Den sista tiden har han injiserat cortison och bedövningsmedel runt om i ryggens olika delar. Det har känns si så där, men faktiskt så känns det rätt bra sen sista behandlingen! Han fick för sig att jag kanske hade en "normal" inflammation mellan kotpelarna, då jag var så kraftigt öm på ett område. Och efter hans "hockus-pockus-sprutor" så känns det faktiskt helt ok. Jag tror ju förstås inte att jag bara är frisk från ena dagen till den andra, men det kanske är på rätt väg? :) Hoppet är det sista man lämnar, eller hur! :)
Jag har vairt på en uppfödarträff med uppfödare i Jämtland/Härjedalens län, och hur trevligt är inte det! Så skoj, och så lärorikt att ha likasinnade inom samma väggar!! För det är ju så att inom ämnet hundavel så blir man aldrig fullärd, fast visst, några tror det. Men det är inte jag, jag tror att man alltid kan lära sig något! :)
