En summering för 2015
Summering 2015 för mig Tove Asplund
Nu ska jag försöka summera detta år, vad det har inneburet för min del. Det har varit ett innehållsrikt år tycker jag. Jag som inte gillar att studera har faktiskt överträffat mig själv med att först göra klart Jägarexamen. Här valde jag att inte gå en studiecirkel, för som vanligt har jag brått med att bli klar… Så jag läste själv och med hjälp av böcker jag fick låna av vänner, och internet så klarade jag teorin. Uppskjutningen fick jag ”öva” mig till lärdom, och se, det gick det med! Sen fortsatte jag och blev klar med SKKs Hunduppfödarutbildning. Jag har fött upp hundar länge nu, men man blir aldrig fullärd och jag tyckte utbildningen var en av de bättre jag någonsin gått. Sen mest bara i farten så skrev jag upp för rasklubben Chinese Crested Dogs uppfödarutbildning också, och klarade mig här med. Men nu kan jag säga att jag är helt nöjd med min insats för just studier!
Min jägarexamen innebar att jag även i år fick delta i Mårdsjön Södra jaktlag som hundförare. Jag fick många fina upplevelser tillsammans med mina Jämthundar. Tyvärr, ja jag säger tyvärr, har vi haft rätt många björnar på jaktmarkerna, och jag har en otrolig respekt för dem. Det är inga djur jag vill möta på något sett. Jaktlaget hade flera jaktgäster som återkommer varje år, men i år besökte även en ”kändis” oss, Markoolio. Jag är väl inte direkt ett fan av honom och hans musik, men han var en mycket trevlig person, med stor humor. Om han inte var rädd för björn innan, så blev han det i alla fall denna höst kan jag säga. Det blev stora rubriker i kvällspressen och lokala tidningar, då han fick björnfrossa då en annan jägare kom upp i björn intill honom. I dagsläget har jag ännu inte skjutit någon älg, men jaktsäsongen ser ut som att den kan pågå länge än.
Nu ska jag försöka summera detta år, vad det har inneburet för min del. Det har varit ett innehållsrikt år tycker jag. Jag som inte gillar att studera har faktiskt överträffat mig själv med att först göra klart Jägarexamen. Här valde jag att inte gå en studiecirkel, för som vanligt har jag brått med att bli klar… Så jag läste själv och med hjälp av böcker jag fick låna av vänner, och internet så klarade jag teorin. Uppskjutningen fick jag ”öva” mig till lärdom, och se, det gick det med! Sen fortsatte jag och blev klar med SKKs Hunduppfödarutbildning. Jag har fött upp hundar länge nu, men man blir aldrig fullärd och jag tyckte utbildningen var en av de bättre jag någonsin gått. Sen mest bara i farten så skrev jag upp för rasklubben Chinese Crested Dogs uppfödarutbildning också, och klarade mig här med. Men nu kan jag säga att jag är helt nöjd med min insats för just studier!
Min jägarexamen innebar att jag även i år fick delta i Mårdsjön Södra jaktlag som hundförare. Jag fick många fina upplevelser tillsammans med mina Jämthundar. Tyvärr, ja jag säger tyvärr, har vi haft rätt många björnar på jaktmarkerna, och jag har en otrolig respekt för dem. Det är inga djur jag vill möta på något sett. Jaktlaget hade flera jaktgäster som återkommer varje år, men i år besökte även en ”kändis” oss, Markoolio. Jag är väl inte direkt ett fan av honom och hans musik, men han var en mycket trevlig person, med stor humor. Om han inte var rädd för björn innan, så blev han det i alla fall denna höst kan jag säga. Det blev stora rubriker i kvällspressen och lokala tidningar, då han fick björnfrossa då en annan jägare kom upp i björn intill honom. I dagsläget har jag ännu inte skjutit någon älg, men jaktsäsongen ser ut som att den kan pågå länge än.
När vi ändå talar om jakt, så har även Drömtorpet’s kennel fått den första egenuppfödda jaktchampion, genom Drömtorpet’s n´Jacob åt´n Castor ”Jack”! Han fick tyvärr en dålig start med flera omplaceringar, men tillslut fann han det bästa hemmet någonsin, uppe i Kalix.
Kenneln fick ett hedersuppdrag i början på året också. Det är varje år en tillställning och show, som utser Republiken Jämtlands vackraste hund på Furuparken, och i år var det ett jubileumsår dessutom. Här skulle Kitty och Ayla få dra en vagn, som egentligen är till mina små ponnyer, där domaren skulle sitta. En domare som är ”stor” och duktig inom sitt område, och är född i Jämtland, så då passade det utmärkt med att bli dragen av Jämthundar. Hundarna var så duktiga!
Året har också inneburet som vanligt jobb på gården. Gården fick en liten ny ”tatch” då det kom upp ett nytt staket, eller rättare sagt ett plank. Detta byggdes för att skydda hundarna i springgården, som vi säger, där främst de små hundarna är ute på dagarna. Ett stort tack till min kära pappa är här på sin plats, för han var här på gården och kämpade i flera omgångar med detta staket.
Detta fina år fick jag och Peter även komma iväg på vår hittills längsta semester! Vi var borta i 2 veckor!! Vi tog husvagnen och gjorde Sverige. Vi började med Stockholm där vi gick på årets första, och även min första riktiga, konsert. Det var AC/DC på Friends Arena, som var en mäktig upplevelse. Sen tutade vi vidare ner mot Söderköping där vi åt glass på Smultronstället. Åkte vidare sen till Öland och sen vidare till västkusten och tillslut stannade vi i Göteborg. Här såg vi andra konserten, Roxette. Även här en stor upplevelse! Ett jättetack till min nyfunna vän Annika som var hemma här på gården hela tiden medans vi var borta. Utan henne hade vi inte kunnat åka, så var det ju!
Samtidigt som vi fick möjlighet till en långsemester så har jag även utvecklats i mitt jobb. Jobbet som familjehem. Det har varit några placeringar som kommit och gått här under året. Korta som längre vistelser. Det är alltid trevligt att få barn och ungdomar i huset, även om det även kan ligga mycket tragedier bakom våra placerade. Jag kan säga att ALLA finns kvar i hjärtat! Jag hoppas att kunna få vara frisk så jag även i fortsättningen kan utföra såna här uppdrag, det är så givande! Glädjande är att ibland får jag avlastning av dottern och måg, i form av avlastning. Ibland får man svårt att få ihop allt, och då har de funnits där, både till min och de placerades glädje. Tack! Och då jag ändå nämner Sofi och Anders så måste jag ta tillfället i akt och återigen gratulera dem till det fina huset de har köpt i Aspås! Dessutom får jag även min son hem på hemmaplan igen! Birk har flyttat tillbaka till Jämtland och Frösön, för att börja en ny arbetskarriär. Det ska bli skoj att följa honom i detta, och dessutom så får jag kanske möjligheten att få följa honom på dans under nästa år. Jag har ju gått en grundkurs i bugg, och känner mig riktigt inspirerad att fortsätta.
Detta fantastiska år skaffade jag mig marsvin igen! Det var ca 10 år sen jag hade dessa underbara djur, och då tillsammans med Birk. Han hade avel och ställde ut många av sina marsvin, och vann fina titlar på dem! Det är samma ras som jag nu köpte, Sheltie. Det är långhåriga och otroligt fina. Två flickor som heter numera
Svarta och Vita. 
Jag har under året slaktat flera djur av fjällkorasen, och sålt köttlådor för första gången. Jag trodde det skulle bli tufft att sälja allt kött, och ”fläskade” på med annonser. Detta blev så populärt att jag blev nästan utan själv!! Man vet ju inte hur mycket kött det blir per djur i lådor, utan man uppskattar bara, och jag uppskattade fel. Jag visste och kunde inte min sak då det var första gången. Men jätteskoj att folk är så medveten om vilket kött de vill äta, och valde just Drömtorpets kött! Ett kött som är etiskt rätt, djuren har haft det bra, jag har skött dem på allra bästa vis, borstat, gullat, verkat och fött dem med gräs, hö och löv. De har inte fått kraftfoder, som jag inte vet vart det kommer ifrån, aldrig fått antibiotika, och kalvarna har fått diat korna tills de blivit runt ett år, eller tills korna själva sagt ifrån.
Jag har under året slaktat flera djur av fjällkorasen, och sålt köttlådor för första gången. Jag trodde det skulle bli tufft att sälja allt kött, och ”fläskade” på med annonser. Detta blev så populärt att jag blev nästan utan själv!! Man vet ju inte hur mycket kött det blir per djur i lådor, utan man uppskattar bara, och jag uppskattade fel. Jag visste och kunde inte min sak då det var första gången. Men jätteskoj att folk är så medveten om vilket kött de vill äta, och valde just Drömtorpets kött! Ett kött som är etiskt rätt, djuren har haft det bra, jag har skött dem på allra bästa vis, borstat, gullat, verkat och fött dem med gräs, hö och löv. De har inte fått kraftfoder, som jag inte vet vart det kommer ifrån, aldrig fått antibiotika, och kalvarna har fått diat korna tills de blivit runt ett år, eller tills korna själva sagt ifrån.
Vad har skett på hundfronten då? Jo, massor! Först köpte jag ju min ”nya” ras som är Silky Terrier.
Hennes namn är Zheila, och är en fantastiskt rolig hund. Känns så rätt! Hon är visad som valp och det har gått super, två BIR och ett BIS-2! Snart ska hon in i de ”riktiga officiella utställningarna” och jag ser verkligen fram till det! Annars har det även gått helt magiskt bra för kenneln i utställningsringarna! Flera BIR/BIM-placeringar, och cert, cacib, och flera fina titlar! Senaste och största utställningen jag var på så låg Drömtorpet’s Kennel bakom 3 av 6 titlar som Nordisk Vinnare. Drömtorpet’s Allora of S Kid ”Lora” blev Nordisk Veteran Vinnare. Drömtorpet’s Jasmine by Hamlet ”Jasmine” blev Nordisk Vinnare och Nordisk Champion så den vackra tiken är nu multichampion! Och kan ni tänka er, Jasmine är i år rankad som den 10e vackraste chinesetik i Sverige! Och Drömtorpet’s uppfödargrupp ligger på 10 plats på topplistan! Dessutom första Drömtorparen som är kvalificerad till Cruft, hundutställningens hundutställning! Och hon kommer att delta där i mars! Megaskoj!! Drömtorpet’s Madonna Just for a Day och Drömtorpet’s Miss Li Rock for a Day har också gått superbra under året och är värd att nämnas. Drömtorpet’s Aurora by Hamlet, eller Rory som hon kallas för, har också gått och blivit godkänd i anlagsprovet i viltspår! Det är stort! Sen har Lora och Jasmine blivit godkända i doftprovet för Nose Work! Även små Drömtorpare kan jobba!
Men ett helt år kan inte bara vara rosor! Men att det kunde gå så illa kund jag aldrig tro. Vår bästa och finaste Kitty somnade in dagarna före jul. Hon blev akut sjuk och vi förstod inte alls vad som kunde vara fel på henne. Efter ett dygn på sjukhuset så konstaterades det att hon hade fulla levern med tumörer och det gick inte att rädda henne. Hon fick somna in under narkosen på operationsbordet. Både jag och Peter hamnade i svår sorg, som ingen kan förstå om de inte haft denna speciella känslan att hunden är inte bara en hund. Kitty var vår vän, vår allra bästa vän, som alltid passade upp på andra. Inte bara på mig och Peter, utan på andra hundar och andra djur. Hon tog hand om andras valpar, lamm, barn, ja hon var så speciell att det inte är lönt att förklara. De som fick möjligheten att träffa henne, får en liten aning vad hon var för individ. Många kan få en aning med att bara se in i hennes ögon. Hon var en ängel. En ängel som togs ifrån oss allt för tidigt, hon fick bli bara 6 år hos hos, men jag är övertygad att hon fick något nytt uppdrag, och det ansågs att vi skulle klara oss utan vår ängel. Men gör vi det? Jo, vi måste nog, för Kitty hade blivit väldigt ledsen om vi gav upp det hon byggde upp. Ja, för hon byggde verkligen vår, min tillvaro. Tack älskade Kitty, jag kommer aldrig glömma. Hälsa Acke, och jag vet redan att vi tre kommer ses senare.
Så hur ska jag sluta min summering? Måste jag sluta? Kan jag inte bara fortsätta, fortsätta i samma anda, in i 2016? Det känns som det är det vettiga, så jag gör det! Och jag tror året kan bli så bra som jag önskar mig, min ”julannons” i rastidningen vann som vackraste annons, och två tikar är parade, så jag önskar nu er alla som orkat läsa ända hit, en riktig GOD FORTSÄTTNING PÅ DETTA NYA ÅRET 2016!!
Och jag hoppas att du inte sköt upp några raketer under nyåret, utan tänkte på alla djur och människor som skräms och kan göra sig så illa att vissa dör!
Er vän
Tove
Viltspår, en rolig aktivitet för hunden!
I helgen var jag på kurs för Rickard och Ulrika, och det var länge sen jag hade så trevligt måste jag säga. Kursen gick ut på att lära oss deltagare lite av grunden till hur ett viltspår kan se ut. Och det bästa, alla hundar kan spåra vilt, i alla fall om man ska tro Ulrika, optimisten! ;) Men alla i våran grupp i helgen gjorde bra ifrån sig i alla fall, så jag kan inte motbevisa Ulrika... Det var inte bara jag som kursade, utan även min sambo Peter, dotter Sofi och hennes Anders. Jag o Peter hade med tre Jämthundar, Gretha, Ayla och Kitty. Sofi och Anders gick med Rory och Jasmine. Kitty, som mer rutinerad spårare, gick anlagsprovet och klarade det, duktig hund!
Är våren här nu?!
Jahaa, jag tog idag mod till mig och tog av både snöslungan och kedjorna på traktorn, så nu vet ni vad som kan väntas ang väder.... Men jag kan ju inte ha på dem ända till höanna heller... Tog sen och satte på skopan och fyllde den med hö, för nu är det så skitigt för både hästar och kor att gå in till ligghallen, så nu när det är så fint väder så har de bättre och framförallt torrare uppe i hagen. De har ju ligghall där med! Så nu hällde jag två skopor med hö i hagen så får de stanna där ute. Jag menar de har ju ett par hektar, så inte ska de behöva gå i skiten som är bara några få kvadratmetrar...
Sen tog jag tag i ponnyernas hovar, verkade 4 av 5. Lucifer får jag ta i morgon istället. Han drog som en avlöning då han förstod vad som skulle ske... Drog av dem lite päls oxå, och kära nån, inte konstigt de ser feta ut... ;) De har ju päls för att vistas i Nordpolen, minst! Prövade tipset jag fick härifrån facebook, om att dra hovfilen i pälsen så lossnar det enkelt, och det fungerade! Super!
Var till Norge och Sunndalsöra på hundutställning i helgen som var. Och det gick helt åt fanders! Ja, det brukar ju göra det för mig där, men jag är ju inte sån, så jag tror det inte beror på platsen osv, men nu funderar jag på att ge upp, det går ju ALDRIG bra där! Nåväl, Miss Li är fortfarande den finaste Miss jag har, så här spottar jag i näven och kommer igen, dock på annan utställning! :)
Nu luktar det mat, det blir lammstek i lergryta idag. Finmat så här mitt i vardagen, Fast så är det ofta i det här huset, har man finmat i frysarna så blir det lätt så, man tager vad man haver... :)
En underbar dag!
Ojaaa, såna här dagar borde vi få ha fler av! Strålande sol och nysnö, kan det bli bättre. Röd som en kräfta i ansiktet för jag bestämde att nu ska jag ta en lat-dag och bara sola! Och det syns... ;) Jag är ju rödhårig och blir aldrig brun. Nej då, jag brukar säga vit kvinna ska vara vit, men det stämmer väl inte heller riktigt på mig. Vit-röd, vit-röd, och så där håller jag på hela sommaren... Nåja, inte så stort problem! ;)
Och idag fick jag chans att träna lite skytte! Superskoj! Jag skulle lätt kunna bränna en hel ask med patroner för att bara få skjuta! Tycker det är så skoj! Men, skotten tog rätt fort slut, och jag får ju inte köpa dem utan måste vänta tills han som har licensen köper, så jag är rädd att det dröjer... Men det var roligt så länge det varade! :) Börjar kika lite efter vad jag ska ha för bössa sen. Vill ha nåt "kvinnligt". Synd bara att det är så dyrt bara, måste nog börja spara... Men håller ni inte med mig, en sån här skulle passa mig rätt bra, kolla på färgen bara.. ;)
Mycket händer...
Oooppsss! Nu har det gått ett tag sen jag bloggad igen. Men här kommer det!
Först måste jag presentera mina nya medlemmar på Drömtorpet! De är små, väldigt små, men ack så viktig i mitt liv. Jag och Birk, min son, hade uppfödning på dessa små för flera år sen som slutade i mer eller mindre katastof. Den går vi inte in på här, men det var en jobbig tid. Nu är det nya tider och jag kände det var dax att dessa små MARSVIN att komma in i mitt liv igen! Här har ni "Svarta" och "Vita"!
Puss på er alla, så hörs och kanske ses nåt framöver!
Jag har varit och köpt en slåttermaskin, så med lite hjälp från C från grannbyn så ska jag få fart på denna oxå! De andra jag hade i fjol gick ju sönder. En hemsk sommar ifjol, allt gick sönder. Jag vet ju att vissa år är det så men det är inte skoj då man själv blir drabbad. Jag har ju funderat fram och tillbaka om jag ska fortsätta med mina kor, om jag ska köpa "nya" maskiner för att få in det hö som behövs osv. Nu har jag bestämt mig, jag SKA fortsätta! Känns skönt att ha bestämt sig. Jag köpte ju en gång denna gård för att just ha lite djur och kunna må bra. Fåren fick jag ju sälja, mest och mycket pga min då dåliga rygg. Den är ju nu åtgärdad och jag är full av styrka igen. Så varför inte ha de djur jag vill ha?! Korna ger otroligt gott kött och fina mattor av sitt skinn då jag slaktar dem. Och de är så vackra att se på, en fröjd för ögat! Så ja, korna stannar på Drömtorpet!
Så här ser stallet ut på vintertid. Korna och hästarna går bra ihop. En ponny fattas här på bild dock, Lucia. Hon är utanför.
Hundarna mår bra, i alla fall hyfsat bra... Jag avmaskade alla hundar för en vecka sen, och jag tror alla reagerade på det, för det har spytt lite här och där mest hela veckan. Men de är pigga så det är ingen fara. Nu ser jag fram mot att få åka ner till Stockholm i påsk och ställa ut Miss Li. Min dotter Sofi och hennes Anders åker oxå ner med sina små, så det blir säkert ett roligt dygn.
Hundarna mår bra, i alla fall hyfsat bra... Jag avmaskade alla hundar för en vecka sen, och jag tror alla reagerade på det, för det har spytt lite här och där mest hela veckan. Men de är pigga så det är ingen fara. Nu ser jag fram mot att få åka ner till Stockholm i påsk och ställa ut Miss Li. Min dotter Sofi och hennes Anders åker oxå ner med sina små, så det blir säkert ett roligt dygn.
Nu ska jag se Let's Dance, som jag tycker är så roligt att se. Ska nog börja dansa själv nu framöver. Var ju ner till Birk i Borås för några veckor sen, och han tog med mig på en dans. Då kände jag att detta är nåt jag vill ta upp igen! Jag dansade ju mycket en gång i "min ungdom"!
Puss på er alla, så hörs och kanske ses nåt framöver!
Ska jag måla hela världen, lilla mamma... ;)
Nu är jag äntligen klar med ena väggen i groventrén! Det var inte så enkelt att måla den där texten må jag säga. Skickade Peter att köpa en smal spetsig liten pensel, och han kom hem med en liten platt pensel.. Men herregud, värre har man väl fått trolla ihop, så jag tänkte att det här går väl det oxå. Och det gjorde det ju! Är rätt nöjd med resultatet faktiskt! Får se om det kan bli andra väggar med, men då blir det andra motiv kan jag tro. :)
Hur är det hos er då? Här snöar det, snöar, och snöar, tror inte det finns nåt stopp däruppe!? Otroliga mängder som faller ner. Traktorn går varje dag, vilken den mår bra på då. Men inte ska det behöva snöa så här bara för att jag ska köra lite traktor heller.. ;) Kor och hästar avstår numera att gå upp i backen i deras hage, nu är det för mycket snö tycker de. Annat var det före jul, då såg det ut så här.
Undrar hur det är ändå med vår natur? Ingen snö förrän efter jul, då jag var liten då kom alltid snön i oktober. Förr blommade novemberkaktusarna i november, nu blommar de i februari... Går vi åt rätt håll tro? Nog för att jag gillar värme mer än kyla, men... ?
Var till Fjällveterinärerna i Strömsund tillsammans med ägarna till några ur T-kullen, då Jämtarna nu ska HD/ED-röntgas. Hittills är alla fria runt om, förutom två som har ED, vilket är jättetråkigt. Detta är verkligen en uppfödares "baksida"! Man planerar, funderar, vänder och vrider, och försöker göra ALLT så rätt att det bara inte kan bli fel, och så blir det det i alla fall... Det är nu man talar om praktik och teori, och de som tror man kan läsa sig till att allt ska bli bra, tror fel. Naturen har sin gång, aveln spelar en spratt ibland. Nåväl, hundägarna älskar sina hundar i alla fall, och de ska ändå fungera i skogen som älghund, så än så länge är det ingen fara. Jag hade en underbar utsikt på vägen hem därifrån!
Hundarna hälsar till er alla, och de säger oxå att nu kan våren få komma till Drömtorpet! :)
Helgen tog slut för fort!
Jag som skulle hinna så mycket... Peter skulle ner till Patrik i Norrtälje och jaga vildsvin och D skulle till Östersund, så jag skulle ha en ensam helg. Och jag som skulle passa på att njuta av tystheten, JAG HANN JU INTE!!!
Jag har varit ut med Jämthundarna och sparkat, men nu har jag köpt såna där plastskidor man sätter fast på medarna så nu kan jag åka lätt på skoterspåren oxå! Tänkte pröva idag, för vädret var så fint, men jag hann inte.. :( Men det ska bli nu framöver!
Jag har oxå börjat fixa lite inomhus. Det går verkligen i perioder det där. Nu är det en vägg i groventrén som får ett lyft. Det var faktiskt Gretha som påbörjade jobbet, hon tog och rev bort en större bit av tapeten, en väv som en målare säger inte går att dra bort... ;) Den är inte alls klar än, men en bit på väg. Vad tycks?
Det ska bli en text till oxå, den får ni se när den är skriven..
I går deltog jag i en pälsvårdskurs. Den var ämnad för oss som har Chineser, och tänk vad trevligt vi hade!!! Verkligen en toppdag! Vi gick igenom massor med produkter, verktyg som borstar och kammar, hur man badar och blåser och borstar, och klipper sin Chinese. Jätteskoj, och jag hoppas verkligen det blir flera tillfällen som denna! Hunden på bilden är Drömtorpet's Akilles by Hamlet "Axl" som oxå var med! :)
I går deltog jag i en pälsvårdskurs. Den var ämnad för oss som har Chineser, och tänk vad trevligt vi hade!!! Verkligen en toppdag! Vi gick igenom massor med produkter, verktyg som borstar och kammar, hur man badar och blåser och borstar, och klipper sin Chinese. Jätteskoj, och jag hoppas verkligen det blir flera tillfällen som denna! Hunden på bilden är Drömtorpet's Akilles by Hamlet "Axl" som oxå var med! :)
Idag har jag verkat alla 5 ponnyerna! OMG, vad jobbigt det var! Hur kan en hovslagare stå så där hela dagarna i ända?? Jag fatter inte.. Nog för att jag får sitta på golvet och ibland ligga ner, för att mina ponnyer är inte större än ca 80 cm.. Som en stor hund... ;)
Och en jätterolig sak är att Katrina och Henrys NORSKA CHAMPIONAT kom häromdagen!!! JAAA!!! Där satt de!! :) Nu hoppas jag att Katrina ska till och löpa snart, för då ska hon bli parad och sen blir det valpar i huset igen hoppas jag!! :)
En sån där tråkdag...
Hej på er vänner, ovänner och satyg!
Idag har jag en sån där tråkdag! Har massor att göra, men blir inte mycket gjort känner jag. Jag grubblar lite för mycket idag känner jag. Kan inte tala om vad jag grubblar på då det är tystnadsplikt på det. Så vi lämnar det omgående. ;)
Jag måste bara få skriva av mig, och berätta vilket underbart och fint liv jag lever! Jag har ingen chef som hackar på mig, jag behöver inte åka iväg på mornarna till nåt jobb. Behöver inte starta en kall bil och sitta och frysa i den för att åka på nåt traditionellt jobb. Jag får vara hemma och verka på min egna gård som jag älskar. Jag kan ha valpkullar och inte fundera på om det är rätt i tiden för att kunna vara hemma med kullen. Jag slipper leta dagis och hundvakt åt mina hundar, jag är hemma med dem och de behöver inte vara ensamma många gånger. Jag får min "lön" för att jag har hemmet öppet som familjehem till barn/ungdomar och vuxna. Ett mycket intressant uppdrag som passar mig perfekt! Vidare så har jag en underbar familj, en sambo som förstår(eller försöker förstå i alla fall..!), underbara härliga barn som börjar nu bli helt vuxna. Jag har lite djur som fjällkorna och hästarna, och visst önskar jag att jag kunde ha fler djur så jag slipper se min fina lagård tom. Men djuren är svår att få lönsamma, och pengar växer INTE på åkrarna, det vet jag, jag har letat... :) Men jag HAR djur och fjällisarna, hästarna, hönsen, katterna och hundarna täcker mitt "behov" bra.
Sitter ofta och kikar på den utställningskalender jag har gjort för året. Vill gärna börja komma ut nu, men jag vet att så här känner jag jämt till det blir april och säsongen drar igång. Har gjort upp en liten plan för Madonna och Miss Li för det det dem som ska ut mest i år. Katrina tänkte jag para och räknar på löp snart så hon blir nog inte ställd så mycket i år. Hoppas på fler BIR och BIS placeringar i år än i fjol! Bilden här är då Miss Li vann BIS för domare Arvid Göransson. En magisk dag! :) Hoppas även på att kunna resa lite utomlands med vovvarna så jag var nyss inne och fixade mig ett nyss pass! *klappar mig på axeln för att jag är så framförhållande* hihi...
Men nu ska jag fortsätta med lite pappersjobb! Vi hörs!!
-14
Kylan håller i sig, -14 har det varit hela dagen. Men det fungerar det oxå, det måste ju fungera! Men lite kallt var det nog för KoKarlsson som var hit och verkade kossorna åt mig idag. Eller mest kallt var det för hans verkstol som är hydralisk, och ni vet, olja och kyla, det är inte en sån bra kombo... Men det gick, och korna var så snälla! Nog för att jag mutade dem lite med kornkross, men det var det värt. Snälla kor är mkt bra kor!
Vet fortfarande inte hur jag ska göra, behålla korna och fortsätta som jag har nu, eller om jag ska sluta helt med dem. Det som talar mot, är att jag har så dåliga grejer att ta in höet med. Gamla saker som går sönder, och jag är så dålig på att fixa sånt. Ni vet svetsa och pilla och meka... Visst, jag har ju snälla C som bor i grannbyn, som hjälper mig men han har ju sitt jordbruk och sina grejer som tar sin tid. Och det är ju så, när såna här grejer går sönder, det är ju då det INTE får gå sönder, för "höanna" görs i så kort period, då det är bra väder och det har varit bra tillväxt på åkrarna, och då är ALLA upptagna som kan hjälpa till... Det är hemskt att man inte kan ALLT!!! Köp hö säger ni då kanske, men då svarar jag att det blir för dyrt. Det är inte ett alternativ. Alternativet är i så fall att någon får "ta över" min mark, mot att jag får hö till just mina djur. Men då är det bara ett krux, det finns inte någon som vill "ta över"... Det är bara jag som har kreatur och hästar som äter hö, här i byn nu. Ett par till är här och slår lite ängar, men mycket växer oxå igen. Och vill jag verkligen att mina ängar växer igen?? Jag vill ju oxå ha korna och hästarna, älskar att ha dem, titta på dem, hjälpa kalven till livet och genom förlossningen osv. Och hästar har jag haft nu i över 36 år, så att vara utan häst, det kommer inte gå. Tja, där har ni mina funderingar... Har ni någon lösning, så säg till! :)
Igår var jag in till världens bästa veterinär, nämner inga namn men hon håller till på Frösön. Jag kemiskt kastrerade ett par hanar, för att förhindra tjuvparningar och att de blir så förstörd och "knorrig uppe i huve" då jag väntar på att alla de 10 tikarna ska löpa snart. Hoppas tikarna gör som de gjorde i somras, löpte nästan helt samtidigt, OERHÖRT praktiskt kan jag tycka. :) Sen fick veterinären titta på Aylas framben som hon får såna fula sår på. Hon slår i sina framsporrar i frambenen så det blir sår, så jag överväger att ta bort sporrarna, vilket så kommer att ske. Och på en jakthund så är dessa sporrar en fara, oftast kan de "bara" fastna i dem och riva sönder klon och leden, men det kan oxå bli som det är nu för Ayla. Jag kan säga att jag tycker JBV bestämmelser är inte riktigt genomtänkt ur djurskyddssynpunkt, då man idag inte får ta bort dem OM det inte redan har orsakat svår skada. Man får alltså inte ta bort dem innan, fast man t.ex VET att det kommer bli ett lidande. En draghund t.ex som är stor o tung, säg en Malamute, som har dubbla baksporrar som spretar, hur ska denna hund INTE få skador då de löper långt o länge i snön då de drar slädar etc? Det måste ju bli att husse/matte kör den, den får svåra skador och har jätteont, men då är de redan på fjällturen t.ex och kan inte stanna och åka till veterinären omg, utan den får springa tills turen är över. Husse/matte kan inte göra så mkt för denna hund just då, linda ihop det, och en sko kanske, men ont har den. Samma är det på älghundarna, man ser skadorna då den kommer åter, OM den kan gå tillbaka dvs, annars får man åka och hämta sin vän, och då är pejlarna toppen. Så varför kan man inte ens få söka dispans för att få ta bort dem? Eller bara lita på att veterinären kan bedömma? Nä, där har JBV inte tänkt på djuren kan jag känna. :(
Igår var jag in till världens bästa veterinär, nämner inga namn men hon håller till på Frösön. Jag kemiskt kastrerade ett par hanar, för att förhindra tjuvparningar och att de blir så förstörd och "knorrig uppe i huve" då jag väntar på att alla de 10 tikarna ska löpa snart. Hoppas tikarna gör som de gjorde i somras, löpte nästan helt samtidigt, OERHÖRT praktiskt kan jag tycka. :) Sen fick veterinären titta på Aylas framben som hon får såna fula sår på. Hon slår i sina framsporrar i frambenen så det blir sår, så jag överväger att ta bort sporrarna, vilket så kommer att ske. Och på en jakthund så är dessa sporrar en fara, oftast kan de "bara" fastna i dem och riva sönder klon och leden, men det kan oxå bli som det är nu för Ayla. Jag kan säga att jag tycker JBV bestämmelser är inte riktigt genomtänkt ur djurskyddssynpunkt, då man idag inte får ta bort dem OM det inte redan har orsakat svår skada. Man får alltså inte ta bort dem innan, fast man t.ex VET att det kommer bli ett lidande. En draghund t.ex som är stor o tung, säg en Malamute, som har dubbla baksporrar som spretar, hur ska denna hund INTE få skador då de löper långt o länge i snön då de drar slädar etc? Det måste ju bli att husse/matte kör den, den får svåra skador och har jätteont, men då är de redan på fjällturen t.ex och kan inte stanna och åka till veterinären omg, utan den får springa tills turen är över. Husse/matte kan inte göra så mkt för denna hund just då, linda ihop det, och en sko kanske, men ont har den. Samma är det på älghundarna, man ser skadorna då den kommer åter, OM den kan gå tillbaka dvs, annars får man åka och hämta sin vän, och då är pejlarna toppen. Så varför kan man inte ens få söka dispans för att få ta bort dem? Eller bara lita på att veterinären kan bedömma? Nä, där har JBV inte tänkt på djuren kan jag känna. :(
Jag kom hem sent på kvällen och satte mig i soffan och skulle varva ner, DÅ känner jag hur mitt örhänge lossnar. Jag har ju sällan sånt på mig, men gårdagen var en sån dag som jag hade det. Och tänk vad jag letade, och utan resultat! Hur kan ett örhänge, visserligen ett mindre ett, försvinna bara så där!!?? Helt borta! Blev less och trött och gick o la mig, men idag på morgonen började jag letande igen, och DÄR, där var det, hade hamnat under sittdynan i soffan, HUR hamnade den där?? *skakar på huvudet*
Nu kom Peter hem från sitt jobb, så nu ska det till en middag här i huset, så tack för mig denna gång! Känns skoj att skriva igen! Fina vinterbilder med lite sol, och en nyskottad "springgård" till chineserna bakom huset!
Morsning!
Tove
Tove
2015, en nystart?!
Det var länge sen jag skriv i bloggen nu, jag vet inte varför egentligen. Men många kloka säger att man ska inte gräva i det förflutna utan blicka framåt istället! Och så gör vi, vi drar ett sträck ovanför det senaste inlägget, och så börjar vi om! Ok!? :)
Det har ju gått några dagar efter nyåret. Eller veckor, för tiden rusar iväg även nu som tidigare. Men vi skulle ju inte blicka tillbaka... ;) Men jag kan berätta om mitt äventyr igår! Det är väl ok?
Jag o Peter skulle ta ut Jämtarna i skogen. Det börjar bli mkt snö så snart är jakten över. Så jag tog Gretha och han tog Ayla. Han med bössa, jag utan. FORTFARANDE! Jaja, jag SKA ta jägarexamen jag med..! Jag gick klart med Gretha och hämtade Kitty, så hon fick ut en sväng oxå. Fast Kitty tyckte inte alls om förslaget, hon tyckte det var för mkt snö, det vart jobbigt för "bekväma damen"... När jag var tillbaka med henne oxå, så inser jag o Peter att Ayla var långt bort. Hon var efter älg. Men tiden börjar bli knapp, det är snart mörkt. Vi bestämde oss för att åka neråt Stugun för att kunna vara till hands i tid om hon inte skulle dra sig hemåt. Men hon är ju alltid så duktig på att bakspåra tillbaka, så det var säkert lugnt... Så fel vi hade.
Väl där nere, mot Mörtsjön, visade det sig att skogsbilvägarna INTE var plogad. En bil hade rullat för en tid sen, men det skulle säkert gå bra. Fel där igen... Vi körde lugnt och försiktigt, försökte hålla bilen på hjulspåren, men den gled ner från spåret ofta. Och så körde vi fast. Ut och gräva med händer o fötter, skjuta på och svära, jo jag gjorde det, och så kom bilen upp, så vi kunde fortsätta. Men så kom nog det oundvikliga, bilen satt rätt hårt i snön, vi var fast.
Tillsaken hör oxå att under den sista timmen hade Ayla inte rört sig, det såg vi på GPSen. Mycket märkligt för den hunden är ALDRIG stilla... Men jag försökte inte tänka så mkt på det. Hon var ju där. Peter tänkte desto mer, fick jag sen reda på... Nåväl, vi satt fast med bilen, så jag insåg bara att det var ett att göra, och det var att GÅ sista biten, som var ca 3-4 km. Så jag började gå och Peter skulle försöka få upp bilen plus ringa efter hjälp. Jag gick inte bara, jag sprang, och stannade för att pusta, för fy bövlan vad jobbigt det var att gå i snön som bitvis gick upp till knäna. Det gjorde ont i brösten och jag fick blodsmak i munnen. Benen värkte då man inte är den bästa vältränade direkt... Det började bli rätt svart ute... Jag tog min mobil-lampa så såg jag lite i alla fall. Tills den la av! Och då la hela mobilen av!? Och sen la GPSens mobil av, batteritorsk. Så dumt, så illa. Men jag tänkte att om telefonerna blir varma så kanske batterierna kommer igång igen. Stoppade mobilerna innanför kläderna och så fortsatte jag gå. Blev kissnödig, men kände att jag hade egentligen inte tid att stanna och klä av mig, så jag funderade på att kissa i byxorna. Ayla väntar ju! Men jag tog den halva minut som det tog för mig att få av mig kläderna... Tur det, för än var jag inte hemma... Jag fortsatte gå och springa, och efter en stund försökte jag få igång min mobil och ja, det gick. Jag ringde Peter och sa att OM mobilen dör igen, så lämnar jag inte vägen, jag finns längs den. Och spåren syns om inte hjälpen drar ut alltför länge. Och att jag inte kommer orka gå tillbaka... Då säger han att han har ringt på Aylas pejl och inte ett ljud hörs. Att jag inte ska gå länge för hon är DÖD... Hon måste ha sprängt sig... Jag blev chockad, det fanns inte i min värld. Jag skrek åt han i telefon att han hade fel, och han skulle bara våga säga det en gång till. Jag la på för att spara batteriet, och för att jag blev både arg och mycket ledsen, och sen gick jag igen. Kollade GPSens mobil igen och jodå, det fanns lite lite liv i batteriet ännu, jag var drygt en km ifrån Ayla, som fortfarande var helt stilla. Jag tänkte att hon var säkert hemma, hon hade säkert tappat halsbandet som låg där i snön. Så klart, så var det! Men halsbandet är värt flera tusen kronor så jag går vidare och hämtar upp det. Gick ett tag till. Kollade på GPS igen och nu var jag 800-900 meter ifrån. Det var otroligt tyst där jag var. Knäppt tyst. Och då tänkte jag, om jag skriker högt så hör hon kanske, OM hon nu är där? Jag skrek och skrek, och så kollade jag på GPSen igen och JO!! Hon rör på sig!!!! Åh, en sån underbar känsla! Men hon sprang i skogen inte på vägen, måste vara svårt. "-Ayla, skrek jag, Ayla gå ut på vägen!" Jag skrek hela tiden för jag såg hon stannade upp ofta och lyssnade efter mig. Och hon gick ut på vägen! Och hon kom fram till mig. Jag var så glad att jag storgrät! Jag var helt utmattad både fysiskt och psykiskt! Ayla kände nog lika som mig... Hon vart oxå mycket glad i att se och träffa mig igen. När vi hade suttit där en stund och hämtat oss, Ayla och jag, så kom en skoter! Peter hade fått tag på JD från byn, och han hade kört från Mårdsjön för att hjälpa oss. Jag o Ayla fick sitta på skotern tillbaka till Peter och bilen. En otroligt skön känsla, för jag hade ALDRIG orkat gå tillbaka den kvällen. Ayla la sig direkt tillrätta i bilen, hon var helt slut. Hon hade lagt sig därute och vilat, hon var slut, det var därför hon inte rörde sig! Sen hade hon mycket sår på benen, som gjorde dem ömma. Peter hade lyckats få upp bilen och vänt den, så vi kunde nu försöka köra hemåt igen. JD tog skotervägen tillbaka, TUSEN TACK FÖR HJÄLPEN!! Vi körde fast ett par gånger till innan vi kom ut på plogad väg igen. Jag önskar verkligen mig en 4-hjulsdriven stor bil!!! Jag var helt slut då vi kom hem! Knäckt! Lungorna kändes trasig och halsen minimal. Benen värkte, och trodde inte jag skulle kunna gå idag pga träningsvärk, men det kan jag. Jag bäddade ner mig i soffan med två filtar och en varm kopp the. Jag grät flera gånger kan jag erkänna, för det var som en chock för mig, att finna Ayla, hon var inte död, och hon mår efter omständigheterna bra. Idag var benen tjocka på henne, men går säkert över med vila.
Jag ska kolla med veterinär och försöka operera bort hennes framsprorrar, för de är de som ger henne såren på benen. De river henne. Detta problem har vi haft länge med henne, men inte riktigt förstått vad orsaken var. Nu är jag rätt säker! Men det är färdigjagad med vovvarna nu för denna säsong! De ska få komma ut längs skoterspår och på isbelagda sjöar, så de får springa av sig framför sparken. Men inte lösjakt nu. Snödjupet är ju inte så mkt här i Mårdsjön och i skogen, men drar de vidare så långt, vilket de kan göra, så nej, det går inte. Gårdagen får räcka till!
Väl där nere, mot Mörtsjön, visade det sig att skogsbilvägarna INTE var plogad. En bil hade rullat för en tid sen, men det skulle säkert gå bra. Fel där igen... Vi körde lugnt och försiktigt, försökte hålla bilen på hjulspåren, men den gled ner från spåret ofta. Och så körde vi fast. Ut och gräva med händer o fötter, skjuta på och svära, jo jag gjorde det, och så kom bilen upp, så vi kunde fortsätta. Men så kom nog det oundvikliga, bilen satt rätt hårt i snön, vi var fast.
Tillsaken hör oxå att under den sista timmen hade Ayla inte rört sig, det såg vi på GPSen. Mycket märkligt för den hunden är ALDRIG stilla... Men jag försökte inte tänka så mkt på det. Hon var ju där. Peter tänkte desto mer, fick jag sen reda på... Nåväl, vi satt fast med bilen, så jag insåg bara att det var ett att göra, och det var att GÅ sista biten, som var ca 3-4 km. Så jag började gå och Peter skulle försöka få upp bilen plus ringa efter hjälp. Jag gick inte bara, jag sprang, och stannade för att pusta, för fy bövlan vad jobbigt det var att gå i snön som bitvis gick upp till knäna. Det gjorde ont i brösten och jag fick blodsmak i munnen. Benen värkte då man inte är den bästa vältränade direkt... Det började bli rätt svart ute... Jag tog min mobil-lampa så såg jag lite i alla fall. Tills den la av! Och då la hela mobilen av!? Och sen la GPSens mobil av, batteritorsk. Så dumt, så illa. Men jag tänkte att om telefonerna blir varma så kanske batterierna kommer igång igen. Stoppade mobilerna innanför kläderna och så fortsatte jag gå. Blev kissnödig, men kände att jag hade egentligen inte tid att stanna och klä av mig, så jag funderade på att kissa i byxorna. Ayla väntar ju! Men jag tog den halva minut som det tog för mig att få av mig kläderna... Tur det, för än var jag inte hemma... Jag fortsatte gå och springa, och efter en stund försökte jag få igång min mobil och ja, det gick. Jag ringde Peter och sa att OM mobilen dör igen, så lämnar jag inte vägen, jag finns längs den. Och spåren syns om inte hjälpen drar ut alltför länge. Och att jag inte kommer orka gå tillbaka... Då säger han att han har ringt på Aylas pejl och inte ett ljud hörs. Att jag inte ska gå länge för hon är DÖD... Hon måste ha sprängt sig... Jag blev chockad, det fanns inte i min värld. Jag skrek åt han i telefon att han hade fel, och han skulle bara våga säga det en gång till. Jag la på för att spara batteriet, och för att jag blev både arg och mycket ledsen, och sen gick jag igen. Kollade GPSens mobil igen och jodå, det fanns lite lite liv i batteriet ännu, jag var drygt en km ifrån Ayla, som fortfarande var helt stilla. Jag tänkte att hon var säkert hemma, hon hade säkert tappat halsbandet som låg där i snön. Så klart, så var det! Men halsbandet är värt flera tusen kronor så jag går vidare och hämtar upp det. Gick ett tag till. Kollade på GPS igen och nu var jag 800-900 meter ifrån. Det var otroligt tyst där jag var. Knäppt tyst. Och då tänkte jag, om jag skriker högt så hör hon kanske, OM hon nu är där? Jag skrek och skrek, och så kollade jag på GPSen igen och JO!! Hon rör på sig!!!! Åh, en sån underbar känsla! Men hon sprang i skogen inte på vägen, måste vara svårt. "-Ayla, skrek jag, Ayla gå ut på vägen!" Jag skrek hela tiden för jag såg hon stannade upp ofta och lyssnade efter mig. Och hon gick ut på vägen! Och hon kom fram till mig. Jag var så glad att jag storgrät! Jag var helt utmattad både fysiskt och psykiskt! Ayla kände nog lika som mig... Hon vart oxå mycket glad i att se och träffa mig igen. När vi hade suttit där en stund och hämtat oss, Ayla och jag, så kom en skoter! Peter hade fått tag på JD från byn, och han hade kört från Mårdsjön för att hjälpa oss. Jag o Ayla fick sitta på skotern tillbaka till Peter och bilen. En otroligt skön känsla, för jag hade ALDRIG orkat gå tillbaka den kvällen. Ayla la sig direkt tillrätta i bilen, hon var helt slut. Hon hade lagt sig därute och vilat, hon var slut, det var därför hon inte rörde sig! Sen hade hon mycket sår på benen, som gjorde dem ömma. Peter hade lyckats få upp bilen och vänt den, så vi kunde nu försöka köra hemåt igen. JD tog skotervägen tillbaka, TUSEN TACK FÖR HJÄLPEN!! Vi körde fast ett par gånger till innan vi kom ut på plogad väg igen. Jag önskar verkligen mig en 4-hjulsdriven stor bil!!! Jag var helt slut då vi kom hem! Knäckt! Lungorna kändes trasig och halsen minimal. Benen värkte, och trodde inte jag skulle kunna gå idag pga träningsvärk, men det kan jag. Jag bäddade ner mig i soffan med två filtar och en varm kopp the. Jag grät flera gånger kan jag erkänna, för det var som en chock för mig, att finna Ayla, hon var inte död, och hon mår efter omständigheterna bra. Idag var benen tjocka på henne, men går säkert över med vila.
Jag ska kolla med veterinär och försöka operera bort hennes framsprorrar, för de är de som ger henne såren på benen. De river henne. Detta problem har vi haft länge med henne, men inte riktigt förstått vad orsaken var. Nu är jag rätt säker! Men det är färdigjagad med vovvarna nu för denna säsong! De ska få komma ut längs skoterspår och på isbelagda sjöar, så de får springa av sig framför sparken. Men inte lösjakt nu. Snödjupet är ju inte så mkt här i Mårdsjön och i skogen, men drar de vidare så långt, vilket de kan göra, så nej, det går inte. Gårdagen får räcka till!
Idag har jag inte gjort något, inte mer än elda i spisarna! Det var -28 grader ute i morse, men nu har det blivit bättre, och är "bara" -16 grader. Och TÄNK om vi inte hade hämtat hem Ayla, och det hade varit så kallt då hon var därute i skogen... DÅ hade jag blivit helt knäckt, verkligen... Nä, hemma och elda och elda. Korna och hästarna bryr sig inte om kylan, för dem är blåst och regn/snö värre. Nu har det snöat lite oxå idag, fast det var så kallt. Ur led är tiden... Jag tog ju hem nya hönor, 9 st dvärgkochin, tidigare i veckan, och de tycker nog att det är lite kallt... Tror de var vana att ha lite värme påsatt hos sig. Nåväl, de vänjer sig nog, de ska inte frysa i alla fall.
Nä, nu ska det bli middag i huset! Taco blir det, så här på måndagen. Men varför äta gott bara på helgerna, när vi har fulla frysar med god mat?!?! Men hörni, det var skog att skriva några rader! Jag ska försöka verkligen att komma igång igen med denna blogg.
Puss och Kram på er alla! I´m back! :) //Tove
Puss och Kram på er alla! I´m back! :) //Tove
Chockad?
Nu blir ni allt brydd, som vi säger här uppe i norra Sverige, och det betyder "Blev ni förvånad". :) Jag skriver igen, trots att det var bara igår jag skrev sist. Jodå, än kan kärringen!
Idag kom ytterliggare en familj hit för att se på valparna. Återigen kan man konstatera att vi verkar ha valt otroligt fina familjer till våra valpar. Men de fick åka hem utan valp denna gång för de är bara 4 veckor än. Så 4 veckor till får de allt vänta.
Jag tog mig en kort skotertur idag oxå. Det var ju så soligt och härligt väder ute, så jag måste bara ut. Det blev en tur till Tjärn, och där var det som vanligt fullt med folk. Det brukar vara en samlingsplats för byfolket såna här dagar. Jag måste bara bo i världens bästa by! Här umgås man, gammal som ung, man som kvinna, och tänk, allt är så okonstlat!
När jag sen fick ta mig en t.o.r -resa till Östersund på eftermiddagen satt jag och funderade lite. Satt och tänkte på mina barn. De har ju blivit så stora nu! Birk fyller 19 och Sofi 24. Herregud, vad tiden går! Jag minns så väl då jag satt på läktaren då Birk spelade handboll. Han var väl runt 8 år då han började. Jag hade ALDRIG sett en match handboll innan, men hur det än var så plötsligt var jag en inbiten LAGLEDARE i HHK pojkar -94(tror jag de hette)! Det var match och cuper man skulle anmäla till, och ordna lika kläder till laget, sponsorer hit och dit, osv. Helt otroligt vad jag höll på! :) En gång mutade jag ungarna i laget med GLASS till samtliga om de bara vann en match... haha.. Jag minns oxå hur Birk ABSOLUT skulle sälja jultidningar då vi bodde Stockholmstrakten. Jag ville ju inte ha min son springade i bostadsområden och knacka dörr, men tror ni att han lyssnade?! Nä, han skulle sälja så han fick poäng så han fick en dator som belöning från tidningsbolaget. Jag var hur nervös som helst, men som oftast satt jag på parkeringarna och väntade på att han skulle ha gått klart i området, och komma tillbaka. Om han klarade sälja så han fick en dator? Självklart klarade han det! Den ungen klarar det mesta om bara viljan finns... Och tänk den gången han skulle ha med sin sina två marsvin på flygplandet mellan Arlanda och Östersund. Marsvinen åkte genom säkerhetskontrollen, då de satt i sin lilla "pet-bur". Jag VET ju att man ska vänta tills flyget har lyft då man har barn som åker som "ensamåkande", men Birk åkte så ofta att jag kände att jag kunde åka redan då han gick ombord. Men en dag... En dag ringde SAS och frågade vart jag var, så jag fick ta till en lögn och säga att jag var nära och skulle dyka upp snart. Sanningen var att jag var halvvägs från Arlanda mot hemmet... Men allt var så att Birk hade sina marsvin med sig på planet, då en flygvärdinna frågade vad han hade där. -Mina marsvin, sa Birk, och då gick det snabbt ska ni tro! Ungen och marsvinen åkte ur planet fort som attan, nejdå, de hade inte lyft.. ;) Man fick inte ha marsvin i flygplan! Vem visste det, inte vi i alla fall. Men tänker man efter så är väl kanske gnagare lite dumt att ha på ett flygplan med såna viktiga kablar etc... Hahaha.
Han lär döda mig nu när jag lägger ut de här bilderna på honom, men visst var han söt! Då också... :) Jag älskar dig Birk, du är världens bästa son! <3
Tillbaka till funderingarna kring mina barn. Jag tänkte på Sofi, och då på alla våra tävling- och hästreliterade resor vi har gjort tillsammans. Undra om hon kommer ihåg än idag, då vi var på ett möte norr om Stockholm typ Bålsta(minns inte så väl) och vi skulle köra hem sent på kvällen. Sofi var i den åldern hon fick övningsköra, så det här var ju ett ypperligt tillfälle. Men jag var då en mkt utarbetat tvåbarns ensamstående mor, som jobbade på tok för hårt(måste ju skylla på nåt,eller hur!?) så tyvärr, jag somnade!! Där satt denna tjej och övningskörde med sin sovande mor genom hela Stockholm då vi bodde på södra sidan. Och naturligtvis klarade hon det galant! Jag vaknade hemma. :) Men så minns jag oxå den gången hon hade fått sitt körkort och lånade min NYINKÖPTA bil. Jag upptäckte efter några timmar hon hade kommit hem, att hela "viltfångaren" var intryckt på "jeepen"!!! Jodå, hon HADE tänkt berätta att hon hade fått kast på bilen och körde rakt in i betongsuggor som var längs vägbygget på motorvägen.... Jag fick ta traktorn att dra ut viltfångaren från bildens front... Jag var på toppenhumör..... Men när man hade lugnat sig så var jag glad att hon tog mig stora bil, och inte satt i en liten, för då vet man inte hur det hade gått. :) Sen har vi gjort många resor ihop till och från hästtävlingar. Även Birk har varit med på många resor. Det var väl på slutet av Sofis ponnykarriär som han slutade följa med. Blev nog lite för mkt "kärringsnack" för hans del... En tävling som jag OMÖJLIGT kan glömma är den gången vi åkte rätt långt, undra om det inte var till Kalmar-trakten, och det var en två-dagars fälttävlan. Det finns nämligen både en och två, och ibland tre dagars tävlingar inom den sporten. Men det här var tvådagars. Så vi hade uppstallning till hästen och hotell åt oss själva. Sofi red dressyren och hoppningen, och det gick bra, så hon hade chans på segern, om inte på placering åtminstone. Vi lät hästen vila i sin hyrda box, och vi åkte till hotellet för att ta igen oss lite. Vi softade och åt lite, och sen mot eftermiddagen åkte vi tillbaka till stallet och tävlingsplatsen för att se till vår häst. Vi tyckte det var många som var tävlingsklädd fortfarande på platsen, men tänkte väl inte så mkt på det just då.... Men det visade sig att Sofi hade bara FÅTT FÖR SIG, att det var tvådagars, men se det var det inte, det var endagars! Så hon hade just missat terrängtävlingen, och alltså blivit diskad för hon kom aldrig till start. Hon blev jättebesviken förstås, men jag blev smått hysterisk!! Lägga ut så mkt pengar, tid och energi, och så kunde inte ens hon kolla om det var en eller två dagar!! Haha, nu kan jag bara skratta åt det!! Hoppas att du ändå älskar mig Sofi, fast jag blev "sur" några gånger. Jag älskar dig iaf, har gjort och kommer alltid göra! <3
Sofi i unga dar <3
Jag skulle kunna berätta hur mkt som helst om goda skratt o gråt då det gäller mig och mina två barn. De är så underbara! De bästa barnen man skulle bara kunna önska sig! Att jag fick just den lotten!?!! Att få de bästa!! <3 <3
Valpar inne på halvtid...
Så där ja, då är Jämthundsvalparna 4 veckor gamla, och de är såååå goa!!! Det är som 9 små nallebjörnar som rultar fram här. De har fått lite tänder men inte alls så många och de är inte så vassa än, så nu är de ju en underbar tid! De har fått sin första dos med avmaskning nu, och de får den i tre dagar i föjd. Men de gillar det inte, de spottar och ruskar på sig... Däremot gillar de hundfodret! De har blivit duktiga att äta. De äter nu fyra gånger per dag, fast det är kanske inte riktigt fulla mål ännu, för Kitty ger dem di oxå fortfarande.
Har även lärt mig lite att lägga ut filmer på YouTube, så kopiera denna text nedan, och klistra in den i adressfältet längst upp, så ser ni busarna! :)
http://www.youtube.com/watch?v=qBTa4HnGzbE
Har varit hos läkaren hur många gånger som helst med min rygg. Det känns lite tröstlös faktiskt. Den sista tiden har han injiserat cortison och bedövningsmedel runt om i ryggens olika delar. Det har känns si så där, men faktiskt så känns det rätt bra sen sista behandlingen! Han fick för sig att jag kanske hade en "normal" inflammation mellan kotpelarna, då jag var så kraftigt öm på ett område. Och efter hans "hockus-pockus-sprutor" så känns det faktiskt helt ok. Jag tror ju förstås inte att jag bara är frisk från ena dagen till den andra, men det kanske är på rätt väg? :) Hoppet är det sista man lämnar, eller hur! :)
Jag har vairt på en uppfödarträff med uppfödare i Jämtland/Härjedalens län, och hur trevligt är inte det! Så skoj, och så lärorikt att ha likasinnade inom samma väggar!! För det är ju så att inom ämnet hundavel så blir man aldrig fullärd, fast visst, några tror det. Men det är inte jag, jag tror att man alltid kan lära sig något! :)
Istiden är här?
Hej på er alla som INTE har frusit ihjäl redan. Tänk att det har varit så kallt under en tid nu. Skönt iaf att det är en lugnare period med djuren där ute. Jag menar då "lagårdsdjuren". Det är mest att ge dem hösilagebuntar och vatten. Lite halm att ligga på i deras ligghallar. Jag har släppt ihop stona ihop med de f.d hingstarna, då de nu är kastrerad och alltså valacker. Och allt gick väldigt lugnt till, skönt. Och sen jag kastrerade kalven så har han blivit mer tam, fast ännu inte helt så där finns det lite jobb...
Sen har vi på Drömtorpet även fått Jämthundsvalpar!! Det var nästan en nyårssmäll, men den 3 januari kom de till världen. 5 hanar och 4 tikvalpar blev det, och allt gick jättefint. Kitty är en duktig mamma, och tar hand om sina små så bra. Nu idag fyller de 3 veckor, och de har börjat låta lite mer av sig nu. De skäller lite, och gnyr lite mer som skrik. De morrar lite på varann och har börjat leka lite. Kitty som inte har lämnat valplådan mer än för att gå ut lite snabbt, har nu börjat vara mer inne i köket hos oss andra. Valparna behöver inte henne 24 timmar i dygnet.
Det blir lätt lite lite sömn för en hunduppfödare.... ;)
Gott Nytt År!!!
Gott Nytt År önskar jag er alla från mig här på Drömtorpet!!!
Idag har jag gjort det jag mest mår gott av, jag har pysslat med djuren. Korna, valackarna och fåren fick ny halm och jag skurade deras vattenbaljer. De fick oxå en ny ensilagebal trots att de inte hade ätit upp allt innan, men vaddå, det är ju nyår... Stona som går i egen hage fick extra mkt hö och vatten, det blev de nöjda med. Hönsen fick matrester igår, så de hade kvar även idag så de var mätta och nöjda oxå. Katterna fick resterna av julköttbullarna, och de njööööt! Ayla o Frost fick ta mig en tur på sparken, och OJ så de drar, det går undan... Roligt hade vi! Kitty och småhundarna har varit inne och vi har myst mkt, ingen av dem uppskattar att vara ute nu. Chineserna fryser och Kitty tycker hon är för tung för att röra sig. Nu är det bara 5 dagar kvar tills hennes förlossningsdag är inne. Så spännande!!! Peter har gjort en fiiiin valplåda som jag tror båda han, Kitty och massa valpar ryms i!
Sen har mina små Chinese-valpar flyttat UR valplådan och vi har fortfarande några till salu! De har utmärkt stamtavla med båda champion till föräldrar. De har oxå ett kanontemperament!! Så är du intresserad av att inleda det nya året 2013 med en härlig go vän så tveka inte att kontakta mig!
Akilles, Kilroy, Jasmine och längst th Zorro
GOTT NYTT ÅR, MÅ DET BLI DET BÄSTA HITTILLS!
Hej då Plupp! :(
Idag åkte Plupp till sin fodervärd där hon ska bo. Det var så att en tår kom allt då hon åkte. Plupp var en sån härlig individ, så glad och positiv till allt. Jag hade så gärna behållit henne här hemma, men tyvärr måste jag inse att jag inte orkar med en stor hund till nu. Nåväl, jag får vänta tills Plupp blir meriterad och får åldern så ska jag allt spara en av avkommorna till henne! Eller fler... :)
Magen på Kitty växer och växer också! Nu idag är det 7 dagar kvar tills hennes datum för förlossning är. Hon är tung och vill mest ligga o sova i Chinesernas sängar. Hon har en egen större och lika mjuk säng, men hon vill nog retas och ta de små hundarnas säng. Och med hennes vikt idag, så lägger hon sig bara, de små får skylla sig själv om de är under... ;) Ni ser ju själva, hon är en riktig tungviktare nu!
I lagårn är det rätt lugnt. Det är liksom "lugna perioden" nu. Baggen har fått gått ifrån flocken, så nu hoppas man att han har gjort ett bra jobb så långt. Det visar sig i vår! Tackorna, korna och valackarna går ihop, medans stona går i egen hage. Jag ska släppa ihop dem snart, men vill att de nyskurna valackarna ska hinna släppa sina hingsthormoner först. Tänkte släppa dit Porla som är störst och som agerar ledarsto, så får vi se vad "pojkarna" säger. Går det bra så får Kaomi och Lucia flytta dit oxå. En bitch i taget med andra ord... ;)
Värre är det med traktorn! Den vill liksom inte vara med i år... Tur det är ett nytt år snart, då måste den fortsätta tuffa på! I somras fick vi punka på ett framdäck, plus att vi bytte även ett bakdäck då slangen syntes genom gummit. Sen gick servopumpen sönder så den stod mest hela hösten... Nu när jag körde sist, så märkte jag att servopumpen är nog mer eller mindre slut nu, så jag måste nog byta ut den vilket som. Och som det inte var nog med det, så fick den punka på andra framdäcket! Jag undrade vem som sjutton skjuter skarpt mitt i byn, men det var inget, det var däcket som small då jag hade hämtat en ensilagebal... Nu har jag fått ett nytt däck och ska bara få Peter att hjälpa mig sätta på det igen. Lär få ta skotern upp för den står insnöad hos grannen ovan mig. Jag kunde ju inte köra hem den, så jag parkerade den där. Och idag har det snöat enormt så det börjar bli läge att få igång den nu, så man slipper köra fast på gårdsplanen...
Jag avslutar dagens bloggande med att visa er Fnizzas nya värmesäng - den öppna vedspisen..
