Tove på Drömtorpet

 

Vet fortfarande inte hur jag ska göra, behålla korna och fortsätta som jag har nu, eller om jag ska sluta helt med dem. Det som talar mot, är att jag har så dåliga grejer att ta in höet med. Gamla saker som går sönder, och jag är så dålig på att fixa sånt. Ni vet svetsa och pilla och meka... Visst, jag har ju snälla C som bor i grannbyn, som hjälper mig men han har ju sitt jordbruk och sina grejer som tar sin tid. Och det är ju så, när såna här grejer går sönder, det är ju då det INTE får gå sönder, för "höanna" görs i så kort period, då det är bra väder och det har varit bra tillväxt på åkrarna, och då är ALLA upptagna som kan hjälpa till... Det är hemskt att man inte kan ALLT!!! Köp hö säger ni då kanske, men då svarar jag att det blir för dyrt. Det är inte ett alternativ. Alternativet är i så fall att någon får "ta över" min mark, mot att jag får hö till just mina djur. Men då är det bara ett krux, det finns inte någon som vill "ta över"... Det är bara jag som har kreatur och hästar som äter hö, här i byn nu. Ett par till är här och slår lite ängar, men mycket växer oxå igen. Och vill jag verkligen att mina ängar växer igen?? Jag vill ju oxå ha korna och hästarna, älskar att ha dem, titta på dem, hjälpa kalven till livet och genom förlossningen osv. Och hästar har jag haft nu i över 36 år, så att vara utan häst, det kommer inte gå. Tja, där har ni mina funderingar... Har ni någon lösning, så säg till! :)

Igår var jag in till världens bästa veterinär, nämner inga namn men hon håller till på Frösön. Jag kemiskt kastrerade ett par hanar, för att förhindra tjuvparningar och att de blir så förstörd och "knorrig uppe i huve" då jag väntar på att alla de 10 tikarna ska löpa snart. Hoppas tikarna gör som de gjorde i somras, löpte nästan helt samtidigt, OERHÖRT praktiskt kan jag tycka. :) Sen fick veterinären titta på Aylas framben som hon får såna fula sår på. Hon slår i sina framsporrar i frambenen så det blir sår, så jag överväger att ta bort sporrarna, vilket så kommer att ske. Och på en jakthund så är dessa sporrar en fara, oftast kan de "bara" fastna i dem och riva sönder klon och leden, men det kan oxå bli som det är nu för Ayla. Jag kan säga att jag tycker JBV bestämmelser är inte riktigt genomtänkt ur djurskyddssynpunkt, då man idag inte får ta bort dem OM det inte redan har orsakat svår skada. Man får alltså inte ta bort dem innan, fast man t.ex VET att det kommer bli ett lidande. En draghund t.ex som är stor o tung, säg en Malamute, som har dubbla baksporrar som spretar, hur ska denna hund INTE få skador då de löper långt o länge i snön då de drar slädar etc? Det måste ju bli att husse/matte kör den, den får svåra skador och har jätteont, men då är de redan på fjällturen t.ex och kan inte stanna och åka till veterinären omg, utan den får springa tills turen är över. Husse/matte kan inte göra så mkt för denna hund just då, linda ihop det, och en sko kanske, men ont har den. Samma är det på älghundarna, man ser skadorna då den kommer åter, OM den kan gå tillbaka dvs, annars får man åka och hämta sin vän, och då är pejlarna toppen. Så varför kan man inte ens få söka dispans för att få ta bort dem? Eller bara lita på att veterinären kan bedömma? Nä, där har JBV inte tänkt på djuren kan jag känna. :(

 

Jag kom hem sent på kvällen och satte mig i soffan och skulle varva ner, DÅ känner jag hur mitt örhänge lossnar. Jag har ju sällan sånt på mig, men gårdagen var en sån dag som jag hade det. Och tänk vad jag letade, och utan resultat! Hur kan ett örhänge, visserligen ett mindre ett, försvinna bara så där!!?? Helt borta! Blev less och trött och gick o la mig, men idag på morgonen började jag letande igen, och DÄR, där var det, hade hamnat under sittdynan i soffan, HUR hamnade den där?? *skakar på huvudet*