En summering för 2015

Summering 2015 för mig Tove Asplund

Nu ska jag försöka summera detta år, vad det har inneburet för min del. Det har varit ett innehållsrikt år tycker jag. Jag som inte gillar att studera har faktiskt överträffat mig själv med att först göra klart Jägarexamen. Här valde jag att inte gå en studiecirkel, för som vanligt har jag brått med att bli klar… Så jag läste själv och med hjälp av böcker jag fick låna av vänner, och internet så klarade jag teorin. Uppskjutningen fick jag ”öva” mig till lärdom, och se, det gick det med! Sen fortsatte jag och blev klar med SKKs Hunduppfödarutbildning. Jag har fött upp hundar länge nu, men man blir aldrig fullärd och jag tyckte utbildningen var en av de bättre jag någonsin gått. Sen mest bara i farten så skrev jag upp för rasklubben Chinese Crested Dogs uppfödarutbildning också, och klarade mig här med. Men nu kan jag säga att jag är helt nöjd med min insats för just studier!

  
 



Min jägarexamen innebar att jag även i år fick delta i Mårdsjön Södra jaktlag som hundförare. Jag fick många fina upplevelser tillsammans med mina Jämthundar. Tyvärr, ja jag säger tyvärr, har vi haft rätt många björnar på jaktmarkerna, och jag har en otrolig respekt för dem. Det är inga djur jag vill möta på något sett. Jaktlaget hade flera jaktgäster som återkommer varje år, men i år besökte även en ”kändis” oss, Markoolio. Jag är väl inte direkt ett fan av honom och hans musik, men han var en mycket trevlig person, med stor humor. Om han inte var rädd för björn innan, så blev han det i alla fall denna höst kan jag säga. Det blev stora rubriker i kvällspressen och lokala tidningar, då han fick björnfrossa då en annan jägare kom upp i björn intill honom. I dagsläget har jag ännu inte skjutit någon älg, men jaktsäsongen ser ut som att den kan pågå länge än.
 
 

När vi ändå talar om jakt, så har även Drömtorpet’s kennel fått den första egenuppfödda jaktchampion, genom Drömtorpet’s n´Jacob åt´n Castor ”Jack”! Han fick tyvärr en dålig start med flera omplaceringar, men tillslut fann han det bästa hemmet någonsin, uppe i Kalix.
                                                                  

Kenneln fick ett hedersuppdrag i början på året också. Det är varje år en tillställning och show, som utser Republiken Jämtlands vackraste hund på Furuparken, och i år var det ett jubileumsår dessutom. Här skulle Kitty och Ayla få dra en vagn, som egentligen är till mina små ponnyer, där domaren skulle sitta. En domare som är ”stor” och duktig inom sitt område, och är född i Jämtland, så då passade det utmärkt med att bli dragen av Jämthundar. Hundarna var så duktiga!
 



Året har också inneburet som vanligt jobb på gården. Gården fick en liten ny ”tatch” då det kom upp ett nytt staket, eller rättare sagt ett plank. Detta byggdes för att skydda hundarna i springgården, som vi säger, där främst de små hundarna är ute på dagarna. Ett stort tack till min kära pappa är här på sin plats, för han var här på gården och kämpade i flera omgångar med detta staket.

                                                            
 

Detta fina år fick jag och Peter även komma iväg på vår hittills längsta semester! Vi var borta i 2 veckor!! Vi tog husvagnen och gjorde Sverige. Vi började med Stockholm där vi gick på årets första, och även min första riktiga, konsert. Det var AC/DC på Friends Arena, som var en mäktig upplevelse. Sen tutade vi vidare ner mot Söderköping där vi åt glass på Smultronstället. Åkte vidare sen till Öland och sen vidare till västkusten och tillslut stannade vi i Göteborg. Här såg vi andra konserten, Roxette. Även här en stor upplevelse! Ett jättetack till min nyfunna vän Annika som var hemma här på gården hela tiden medans vi var borta. Utan henne hade vi inte kunnat åka, så var det ju!
 



Samtidigt som vi fick möjlighet till en långsemester så har jag även utvecklats i mitt jobb. Jobbet som familjehem. Det har varit några placeringar som kommit och gått här under året. Korta som längre vistelser. Det är alltid trevligt att få barn och ungdomar i huset, även om det även kan ligga mycket tragedier bakom våra placerade. Jag kan säga att ALLA finns kvar i hjärtat! Jag hoppas att kunna få vara frisk så jag även i fortsättningen kan utföra såna här uppdrag, det är så givande! Glädjande är att ibland får jag avlastning av dottern och måg, i form av avlastning. Ibland får man svårt att få ihop allt, och då har de funnits där, både till min och de placerades glädje. Tack! Och då jag ändå nämner Sofi och Anders så måste jag ta tillfället i akt och återigen gratulera dem till det fina huset de har köpt i Aspås! Dessutom får jag även min son hem på hemmaplan igen! Birk har flyttat tillbaka till Jämtland och Frösön, för att börja en ny arbetskarriär. Det ska bli skoj att följa honom i detta, och dessutom så får jag kanske möjligheten att få följa honom på dans under nästa år. Jag har ju gått en grundkurs i bugg, och känner mig riktigt inspirerad att fortsätta.

Detta fantastiska år skaffade jag mig marsvin igen! Det var ca 10 år sen jag hade dessa underbara djur, och då tillsammans med Birk. Han hade avel och ställde ut många av sina marsvin, och vann fina titlar på dem! Det är samma ras som jag nu köpte, Sheltie. Det är långhåriga och otroligt fina. Två flickor som heter numera
Svarta och Vita.


Jag har under året slaktat flera djur av fjällkorasen, och sålt köttlådor för första gången. Jag trodde det skulle bli tufft att sälja allt kött, och ”fläskade” på med annonser. Detta blev så populärt att jag blev nästan utan själv!! Man vet ju inte hur mycket kött det blir per djur i lådor, utan man uppskattar bara, och jag uppskattade fel. Jag visste och kunde inte min sak då det var första gången. Men jätteskoj att folk är så medveten om vilket kött de vill äta, och valde just Drömtorpets kött! Ett kött som är etiskt rätt, djuren har haft det bra, jag har skött dem på allra bästa vis, borstat, gullat, verkat och fött dem med gräs, hö och löv. De har inte fått kraftfoder, som jag inte vet vart det kommer ifrån, aldrig fått antibiotika, och kalvarna har fått diat korna tills de blivit runt ett år, eller tills korna själva sagt ifrån.
 






Vad har skett på hundfronten då? Jo, massor! Först köpte jag ju min ”nya” ras som är Silky Terrier.
Hennes namn är Zheila, och är en fantastiskt rolig hund. Känns så rätt! Hon är visad som valp och det har gått super, två BIR och ett BIS-2! Snart ska hon in i de ”riktiga officiella utställningarna” och jag ser verkligen fram till det! Annars har det även gått helt magiskt bra för kenneln i utställningsringarna! Flera BIR/BIM-placeringar, och cert, cacib, och flera fina titlar! Senaste och största utställningen jag var på så låg Drömtorpet’s Kennel bakom 3 av 6 titlar som Nordisk Vinnare. Drömtorpet’s Allora of S Kid ”Lora” blev Nordisk Veteran Vinnare. Drömtorpet’s Jasmine by Hamlet ”Jasmine” blev Nordisk Vinnare och Nordisk Champion så den vackra tiken är nu multichampion! Och kan ni tänka er, Jasmine är i år rankad som den 10e vackraste chinesetik i Sverige! Och Drömtorpet’s uppfödargrupp ligger på 10 plats på topplistan! Dessutom första Drömtorparen som är kvalificerad till Cruft, hundutställningens hundutställning! Och hon kommer att delta där i mars! Megaskoj!! Drömtorpet’s Madonna Just for a Day och Drömtorpet’s Miss Li Rock for a Day har också gått superbra under året och är värd att nämnas. Drömtorpet’s Aurora by Hamlet, eller Rory som hon kallas för, har också gått och blivit godkänd i anlagsprovet i viltspår! Det är stort! Sen har Lora och Jasmine blivit godkända i doftprovet för Nose Work! Även små Drömtorpare kan jobba!
 






Men ett helt år kan inte bara vara rosor! Men att det kunde gå så illa kund jag aldrig tro. Vår bästa och finaste Kitty somnade in dagarna före jul. Hon blev akut sjuk och vi förstod inte alls vad som kunde vara fel på henne. Efter ett dygn på sjukhuset så konstaterades det att hon hade fulla levern med tumörer och det gick inte att rädda henne. Hon fick somna in under narkosen på operationsbordet. Både jag och Peter hamnade i svår sorg, som ingen kan förstå om de inte haft denna speciella känslan att hunden är inte bara en hund. Kitty var vår vän, vår allra bästa vän, som alltid passade upp på andra. Inte bara på mig och Peter, utan på andra hundar och andra djur. Hon tog hand om andras valpar, lamm, barn, ja hon var så speciell att det inte är lönt att förklara. De som fick möjligheten att träffa henne, får en liten aning vad hon var för individ. Många kan få en aning med att bara se in i hennes ögon. Hon var en ängel. En ängel som togs ifrån oss allt för tidigt, hon fick bli bara 6 år hos hos, men jag är övertygad att hon fick något nytt uppdrag, och det ansågs att vi skulle klara oss utan vår ängel. Men gör vi det? Jo, vi måste nog, för Kitty hade blivit väldigt ledsen om vi gav upp det hon byggde upp. Ja, för hon byggde verkligen vår, min tillvaro. Tack älskade Kitty, jag kommer aldrig glömma. Hälsa Acke, och jag vet redan att vi tre kommer ses senare.
 







Så hur ska jag sluta min summering? Måste jag sluta? Kan jag inte bara fortsätta, fortsätta i samma anda, in i 2016? Det känns som det är det vettiga, så jag gör det! Och jag tror året kan bli så bra som jag önskar mig, min ”julannons” i rastidningen vann som vackraste annons, och två tikar är parade, så jag önskar nu er alla som orkat läsa ända hit, en riktig GOD FORTSÄTTNING PÅ DETTA NYA ÅRET 2016!!

Och jag hoppas att du inte sköt upp några raketer under nyåret, utan tänkte på alla djur och människor som skräms och kan göra sig så illa att vissa dör!
Er vän
Tove
 
 










 

RSS 2.0