Tove, älgjägarn?
Jag måste berätta om gårdagen. Den var lysisk för mig. Fantastisk för att vara uppriktigt. :)
Jag bestämde mig för att skjuta på julstöket och följa med Peter ut i skogen med Kitty. Hon springer runt som en liten galning, men går inte ut så långt. Men hon har ju inte så stor anledning heller då det antagligen inte finns älg i området vi går på. Vi såg inte ett spår! Men det är lika bra att hon inte finner åt en älg oxå säger Peter, som kan det här med älgjakt, för OM det går på tok, hon blir sparkad eller skrämd, så kan det vara riktigt tokigt. Det är bättre att hon får bli mentalt stark innan hon träffar på älgen. Jag är mest otålig, men inser att han har rätt. Går det "efter boken" så är det skoj, men aj aj om det inte går så...
I 12-tiden skulle vi byta hundar, Kitty hem för att Frost skulle få ut. Vi hann hämta Frost med inte lämna Kitty, då Robbin ringde från skogen. Han hade skjutit en älgkalv för sin hund Taizon! Jag o Peter åkte genast dit för att hjälpa till, men oxå för att Kitty skulle få komma åt en nyskjutet djur. Peter fick ta henne för att spåra och hon gjorde det galant, och fann kalven död. Hon har blivit hetare och hetare för varje gång hon fått träffa en skjuten älg. Nu bet hon och rev ordentligt, så tur att den var död redan...
Jag tog Frost åt ett annat håll så han skulle få springa av sig lite. Jag hann knappt släppa loss honom så hade han fått upp en stor älg och skällde. Det är så häftigt att höra hunden skälla. Han var nära mig, 100m max, och jag hörde hur skallet flyttade sig mot den väg jag gick på. Vägen svängde framför mig så jag småsprang för att hinna se igenom svängen, ifall de skulle komma ut på vägen. Jag hann inte springa så långt förrän älgen först kom upp på vägen ca 40 m framför mig, efter kom Frost. Så himla häftigt!!! Frost kom i alla fall tillbaka rätt snabbt, så jag kopplade honom då jag skulle ta han på ett annat område, så han inte skulle komma ihop med Robbins Taizon.
Jag åkte till Mellanvägen och släppte Frost igen. Han följde mig en stund men sen drog han iväg igen. Jag såg han på pejlen och att det bar iväg ordentligt. Jag tappade efter ett tag kontakten på pejlen, men han brukar vara duktig att komma tillbaka. Jag gick där i skogen i min ensamhet, tanken föll på att TÄNK om jag skulle ramla över en sovande björn, som skulle bli arg på mig och äta upp mig.... Men den risken är nog så minimal att jag kände att jag kunde slå bort den och fortsätta gå. Jag skulle nog kunna hamna i betydligt fler bilolyckor, än att bli uppäten av björn i slutet på dec... Och köra bil tänker jag göra... Nåväl, efter en bra stunds väntande beslöt jag mig för att ta bilen och flytta mig till den punkt jag hade kontakt senast på. Väl där, så fick jag kontakt med Frost, som antagligen kände av mig för han kom nästan på en gång. Skönt, för det kändes "så där" om jag skulle ha tappat Frost nu då det är första gången jag fick gå med han själv. Jag själv har känt att Frost har accepterat mig bra och kan se mig som "hyggligt sällskap", så det hade varit försmädligt om han bara struntade i mig och lämnade mig i sticket. Vilket han inte gjorde! Kanske alla tuggben har gjort nytta(muta)?
Frost hade sprungit över vägen som jag nu stod på, det syntes på spåren. Men det var oxå spår efter ett ensamt större älg. Helt färskt... Hmm... Nu tänkte jag till, och tog ut Kitty, som fått suttit i bilen hela tiden efter sitt "pass" på förmiddagen. Nu ska hon få chans att spåra ett spår till! Och nu fick jag känna på hur het hon kan bli!!! Nedrans vad galen hon blev! Hon drog som en vettvilling, hade jag inte haft sele och lina på henne hade jag kunnat glömma henne på en bra lång stund... Jag tog henne av spåret då jag tyckte det räckte, vi kunde ju inte spåra hela vägen då älgen var säkert långt bort och mörkret hade redan gjort sig påmind. Gissa om Kitty vart besviken då hon inte kunde få fortsätta. Hon som var så taggad... Men vilken dag jag hade!! Hade jag haft en bössa och jägarexamen så hade jag kunnat fått en tjur på mitt bord. Om det nu var en tjur? Stor var det i alla fall!!!
Under veckan som gått har det väl inte hänt nåt speciellt. Var in till Östersund och sov över i lägenheten, då Peter och jag var och hälsade på några av hans vänner som bor strax utanför Brunflo. Trevligt och god mat bjöd de på. Nu är det nära jul och jag känner hur stressen tar hårdare o hårdare tag om mig. Jag försöker lösgöra mig men det är svårt. Mamma brukar ju säga att man inte ska känna stress, julen kommer vilket som! Men jag vill ha det fint och bra i jul, barnen ska komma, liksom svärföräldrar. Och det blir min och Peters första julafton tillsammans. Härligt!
Jag bestämde mig för att skjuta på julstöket och följa med Peter ut i skogen med Kitty. Hon springer runt som en liten galning, men går inte ut så långt. Men hon har ju inte så stor anledning heller då det antagligen inte finns älg i området vi går på. Vi såg inte ett spår! Men det är lika bra att hon inte finner åt en älg oxå säger Peter, som kan det här med älgjakt, för OM det går på tok, hon blir sparkad eller skrämd, så kan det vara riktigt tokigt. Det är bättre att hon får bli mentalt stark innan hon träffar på älgen. Jag är mest otålig, men inser att han har rätt. Går det "efter boken" så är det skoj, men aj aj om det inte går så...
I 12-tiden skulle vi byta hundar, Kitty hem för att Frost skulle få ut. Vi hann hämta Frost med inte lämna Kitty, då Robbin ringde från skogen. Han hade skjutit en älgkalv för sin hund Taizon! Jag o Peter åkte genast dit för att hjälpa till, men oxå för att Kitty skulle få komma åt en nyskjutet djur. Peter fick ta henne för att spåra och hon gjorde det galant, och fann kalven död. Hon har blivit hetare och hetare för varje gång hon fått träffa en skjuten älg. Nu bet hon och rev ordentligt, så tur att den var död redan...
Jag tog Frost åt ett annat håll så han skulle få springa av sig lite. Jag hann knappt släppa loss honom så hade han fått upp en stor älg och skällde. Det är så häftigt att höra hunden skälla. Han var nära mig, 100m max, och jag hörde hur skallet flyttade sig mot den väg jag gick på. Vägen svängde framför mig så jag småsprang för att hinna se igenom svängen, ifall de skulle komma ut på vägen. Jag hann inte springa så långt förrän älgen först kom upp på vägen ca 40 m framför mig, efter kom Frost. Så himla häftigt!!! Frost kom i alla fall tillbaka rätt snabbt, så jag kopplade honom då jag skulle ta han på ett annat område, så han inte skulle komma ihop med Robbins Taizon.
Jag åkte till Mellanvägen och släppte Frost igen. Han följde mig en stund men sen drog han iväg igen. Jag såg han på pejlen och att det bar iväg ordentligt. Jag tappade efter ett tag kontakten på pejlen, men han brukar vara duktig att komma tillbaka. Jag gick där i skogen i min ensamhet, tanken föll på att TÄNK om jag skulle ramla över en sovande björn, som skulle bli arg på mig och äta upp mig.... Men den risken är nog så minimal att jag kände att jag kunde slå bort den och fortsätta gå. Jag skulle nog kunna hamna i betydligt fler bilolyckor, än att bli uppäten av björn i slutet på dec... Och köra bil tänker jag göra... Nåväl, efter en bra stunds väntande beslöt jag mig för att ta bilen och flytta mig till den punkt jag hade kontakt senast på. Väl där, så fick jag kontakt med Frost, som antagligen kände av mig för han kom nästan på en gång. Skönt, för det kändes "så där" om jag skulle ha tappat Frost nu då det är första gången jag fick gå med han själv. Jag själv har känt att Frost har accepterat mig bra och kan se mig som "hyggligt sällskap", så det hade varit försmädligt om han bara struntade i mig och lämnade mig i sticket. Vilket han inte gjorde! Kanske alla tuggben har gjort nytta(muta)?
Frost hade sprungit över vägen som jag nu stod på, det syntes på spåren. Men det var oxå spår efter ett ensamt större älg. Helt färskt... Hmm... Nu tänkte jag till, och tog ut Kitty, som fått suttit i bilen hela tiden efter sitt "pass" på förmiddagen. Nu ska hon få chans att spåra ett spår till! Och nu fick jag känna på hur het hon kan bli!!! Nedrans vad galen hon blev! Hon drog som en vettvilling, hade jag inte haft sele och lina på henne hade jag kunnat glömma henne på en bra lång stund... Jag tog henne av spåret då jag tyckte det räckte, vi kunde ju inte spåra hela vägen då älgen var säkert långt bort och mörkret hade redan gjort sig påmind. Gissa om Kitty vart besviken då hon inte kunde få fortsätta. Hon som var så taggad... Men vilken dag jag hade!! Hade jag haft en bössa och jägarexamen så hade jag kunnat fått en tjur på mitt bord. Om det nu var en tjur? Stor var det i alla fall!!!
Under veckan som gått har det väl inte hänt nåt speciellt. Var in till Östersund och sov över i lägenheten, då Peter och jag var och hälsade på några av hans vänner som bor strax utanför Brunflo. Trevligt och god mat bjöd de på. Nu är det nära jul och jag känner hur stressen tar hårdare o hårdare tag om mig. Jag försöker lösgöra mig men det är svårt. Mamma brukar ju säga att man inte ska känna stress, julen kommer vilket som! Men jag vill ha det fint och bra i jul, barnen ska komma, liksom svärföräldrar. Och det blir min och Peters första julafton tillsammans. Härligt!
Kommentarer
Trackback
