Är så trött, så trött...
Just nu känner jag mig jättetrött! Tänk om man kunde ha en säng här i butiken så man kunde vila sig lite mellan kunderna... Haha, ja det skulle se ut det, eller hur! Nä, jag får hålla mig vaken tills då jag kommer hem. Ska försöka komma i säng tidigt i kväll i alla fall. Har idag gjort mkt på en och samma gång. Bakat kakor, strykit gardiner och hängt upp dem(adventsfint blev det!), gjort julköttbullar och lagade lunch till Peter o hans bror Jan, rastat hundar och tagit ut hingstarna, ja det där vanliga... Måste försöka hitta en gran att sätta ute på gården oxå. Undrar vart ljusen till den granen är?... Satte förresten upp lite lampor vid entréerna och det ser så mysigt ut. Gjorde oxå snabbt en "julgrupp" i en pil-korg. Jag la dit mossa som jag hade plockat under helgen. Röd, och olika gröna nyanser var det i mossan. Fint ser ni!
I fredags kom Birk hem tillsammans med Peter. Så skönt att ha pojkarna hemma! Jag hade gjort fint i köket med dukar och fat, och även gjort i ordning en stek som vi njöt av till middag. I lördags följde jag med ut på jakt med Kitty. Äntligen fick hon sig en lång tur. Vi var ute ett par-tre timmar i alla fall. När jag kom hem började jag baka vetebullar. Hade gjort degen och börjat kavla ut, fått in första plåten i ugnen DÅ ringde Peter, som var ute nu med Frost. Frost hade fått upp en älgko med kalv. Robbin i jaktlaget fick chansen och sköt kalven. Nu fick vi möjligheter att spåra med Kitty!! Så jag skrämde troligen slag på min son då jag irrade runt och plockade ihop massa saker samtidigt jag tog på mig jaktkläderna, samtidigt som att jag sa till honom att han måste fortsätta baka klart bullarna... Några protester blev det dock från honom men jag tog liksom inte notis om det utan drog iväg som ett skott. Med hund och spårlina! Väl framme så var det en bra bit från spåret på Nissevägen ut till älgkalven. Jag o Peter dividerade lite vem som skulle gå med henne, det blev Peter. Hon spårade jättefint, "slog lite" men han måste lita på henne då vi inte vet exakt vart kalven gått. Och visst, hon kom rakt på kalven! Frost ogillade först att en hund kom till hans byte, men då han märkte det var Kitty då gick det bra. Haha... Kitty fick chans att komma åt kalven och tugga och riva lite på den. Kul att se henne. Vidare så skulle kalven hem till slakthuset så jag fick äran att ta hem Frost o Kitty, för att sen åka ut med älgdragaren. Det hade blivit mörkt så det var pannlampor som gällde. När jag kom hem så hade Birk bakat klart, han hade varit så duktig! Tack kära son!! Inte alla 15-åriga killar som kan ta över 1 liters vetedeg! Jag diskade upp efter baket och började göra plankstek på lammkött till oss. Vi åt gott alla tre, och då Gunnel och Robbin kom över kollade vi lite på Tv och sen spelade vi Spotify för varann. Skoj och trevligt hade vi!
Söndagen var jag oxå igång med att baka. Skam den som ger sig heter det ju! Det blev bondkakor och chokladkakor. Peter hade stuckit ut med Frost från morgonen, men kom sen för att hämta Kitty och gå lite med henne oxå, så jag följde med. Men på vägen ut så visade det sig att Robbin hade skjutit på en kalv för hans hund Tyson, men djuret fortsatte tyvärr. Skadeskjutning med andra ord. Jag o Peter åkte ner mot Hornsjön för att ev kunna möta upp älgarna, men de kom aldrig. Vi fick istället ändra position och åka norrut men älgarna kom inte ditåt heller. Robbin fick tillslut dåligt med batteri i sin GPS och tappade kontakten med sin hund ett tag, och sen kom hunden tillbaka. Den hade med andra ord släppt kalven som var påskjuten. Trist med sant. Och nu var det mörkt igen oxå. Kitty hade suttit i bilen och var helt hysterisk att inte få komma ut, så vi tog en kort promenad ut på Rödflon så hon fick komma ut lite i alla fall idag oxå. Kalven hade sprungit långt o länge så de bedömde att de inte kunde göra så mkt mer för den, mer än hoppas att de kan hitta åt den och skjuta den vid ett senare tillfälle. Men idag, tisdag hade Lars från Mårdsjön skjutit en kalv med en sårskada, och skottet verkar överensstämma med Robbins egna utsagor så det var nog den kalven som fick "gå hädan". Skönt!! Inte skoj att veta att ett djur är skadeskjutet, även om den verkar röra sig obehindrat. Och så här i efterhand vet vi att kalven borde ha fallit av skottet... Det satt bra men måste fått en vinkling att det gick förbi hjärtat. Det var mörkt då vi kom hem, det går fort med skymningen numera, och jag fixade till en fisksoppa till middag. Peter o Birk spelade kort och mot kvällen skjutsade vi pojken till Brunflo, och vi själva stannade kvar i stan över natten.
Måndagen fick jag lite sovmorgon, det var skönt. Vi åkte hem och jag gjorde klart djur o lagårn. Efter jobbet på butiken fick vi mat hos Jan, som bjöd på fisk. Gott i gottgott. Som efterrätt åkte vi upp till svärföräldrarna och fick mjuk pepparkaka till en kopp the. Stupade i säng för sent igen, men men, så är det. Vila får man göra i graven eller hur!? Men gud, tänk om det inte är så?? Håller alla lik "där nere" i graven kanske igång för fullt? Hemska tanke.... Ser framför mig att aldrig få vila... hahaha...
Tyvärr kom jag aldrig mig riktigt för att knäppa kort på äventyret i helgen. Fattar inte vad jag tänkte med. Eller inte tänkte var det ju kanske. Fast antagligen var det för mörkt oxå för min mobilkamera. På lördag ska Kitty ställas ut igen också. Sista gången som valp... Det blir spännande i december då hon går officiellt för första gången i Älvsjö och i Helsingfors. DÅ gäller det!! Hon har chans till två finfina titlar, hon ser så bra ut att hon klart kan konkurrera om dessa. Hon har verkligen fått fin kritik på sina valputställningar hittills. Jag är stolt och glad över vår Kitty. Och att hon fixade spåra så bra i helgen gör mig lyrisk. Hon ÄR så duktig!! Får se om hon kommer att kunna gå jaktspårprovet i dec, det vore kanon om det ginge.
Kitty som lill-liten... Söt som en karamell...
I fredags kom Birk hem tillsammans med Peter. Så skönt att ha pojkarna hemma! Jag hade gjort fint i köket med dukar och fat, och även gjort i ordning en stek som vi njöt av till middag. I lördags följde jag med ut på jakt med Kitty. Äntligen fick hon sig en lång tur. Vi var ute ett par-tre timmar i alla fall. När jag kom hem började jag baka vetebullar. Hade gjort degen och börjat kavla ut, fått in första plåten i ugnen DÅ ringde Peter, som var ute nu med Frost. Frost hade fått upp en älgko med kalv. Robbin i jaktlaget fick chansen och sköt kalven. Nu fick vi möjligheter att spåra med Kitty!! Så jag skrämde troligen slag på min son då jag irrade runt och plockade ihop massa saker samtidigt jag tog på mig jaktkläderna, samtidigt som att jag sa till honom att han måste fortsätta baka klart bullarna... Några protester blev det dock från honom men jag tog liksom inte notis om det utan drog iväg som ett skott. Med hund och spårlina! Väl framme så var det en bra bit från spåret på Nissevägen ut till älgkalven. Jag o Peter dividerade lite vem som skulle gå med henne, det blev Peter. Hon spårade jättefint, "slog lite" men han måste lita på henne då vi inte vet exakt vart kalven gått. Och visst, hon kom rakt på kalven! Frost ogillade först att en hund kom till hans byte, men då han märkte det var Kitty då gick det bra. Haha... Kitty fick chans att komma åt kalven och tugga och riva lite på den. Kul att se henne. Vidare så skulle kalven hem till slakthuset så jag fick äran att ta hem Frost o Kitty, för att sen åka ut med älgdragaren. Det hade blivit mörkt så det var pannlampor som gällde. När jag kom hem så hade Birk bakat klart, han hade varit så duktig! Tack kära son!! Inte alla 15-åriga killar som kan ta över 1 liters vetedeg! Jag diskade upp efter baket och började göra plankstek på lammkött till oss. Vi åt gott alla tre, och då Gunnel och Robbin kom över kollade vi lite på Tv och sen spelade vi Spotify för varann. Skoj och trevligt hade vi!
Söndagen var jag oxå igång med att baka. Skam den som ger sig heter det ju! Det blev bondkakor och chokladkakor. Peter hade stuckit ut med Frost från morgonen, men kom sen för att hämta Kitty och gå lite med henne oxå, så jag följde med. Men på vägen ut så visade det sig att Robbin hade skjutit på en kalv för hans hund Tyson, men djuret fortsatte tyvärr. Skadeskjutning med andra ord. Jag o Peter åkte ner mot Hornsjön för att ev kunna möta upp älgarna, men de kom aldrig. Vi fick istället ändra position och åka norrut men älgarna kom inte ditåt heller. Robbin fick tillslut dåligt med batteri i sin GPS och tappade kontakten med sin hund ett tag, och sen kom hunden tillbaka. Den hade med andra ord släppt kalven som var påskjuten. Trist med sant. Och nu var det mörkt igen oxå. Kitty hade suttit i bilen och var helt hysterisk att inte få komma ut, så vi tog en kort promenad ut på Rödflon så hon fick komma ut lite i alla fall idag oxå. Kalven hade sprungit långt o länge så de bedömde att de inte kunde göra så mkt mer för den, mer än hoppas att de kan hitta åt den och skjuta den vid ett senare tillfälle. Men idag, tisdag hade Lars från Mårdsjön skjutit en kalv med en sårskada, och skottet verkar överensstämma med Robbins egna utsagor så det var nog den kalven som fick "gå hädan". Skönt!! Inte skoj att veta att ett djur är skadeskjutet, även om den verkar röra sig obehindrat. Och så här i efterhand vet vi att kalven borde ha fallit av skottet... Det satt bra men måste fått en vinkling att det gick förbi hjärtat. Det var mörkt då vi kom hem, det går fort med skymningen numera, och jag fixade till en fisksoppa till middag. Peter o Birk spelade kort och mot kvällen skjutsade vi pojken till Brunflo, och vi själva stannade kvar i stan över natten.
Måndagen fick jag lite sovmorgon, det var skönt. Vi åkte hem och jag gjorde klart djur o lagårn. Efter jobbet på butiken fick vi mat hos Jan, som bjöd på fisk. Gott i gottgott. Som efterrätt åkte vi upp till svärföräldrarna och fick mjuk pepparkaka till en kopp the. Stupade i säng för sent igen, men men, så är det. Vila får man göra i graven eller hur!? Men gud, tänk om det inte är så?? Håller alla lik "där nere" i graven kanske igång för fullt? Hemska tanke.... Ser framför mig att aldrig få vila... hahaha...
Tyvärr kom jag aldrig mig riktigt för att knäppa kort på äventyret i helgen. Fattar inte vad jag tänkte med. Eller inte tänkte var det ju kanske. Fast antagligen var det för mörkt oxå för min mobilkamera. På lördag ska Kitty ställas ut igen också. Sista gången som valp... Det blir spännande i december då hon går officiellt för första gången i Älvsjö och i Helsingfors. DÅ gäller det!! Hon har chans till två finfina titlar, hon ser så bra ut att hon klart kan konkurrera om dessa. Hon har verkligen fått fin kritik på sina valputställningar hittills. Jag är stolt och glad över vår Kitty. Och att hon fixade spåra så bra i helgen gör mig lyrisk. Hon ÄR så duktig!! Får se om hon kommer att kunna gå jaktspårprovet i dec, det vore kanon om det ginge.
Kitty som lill-liten... Söt som en karamell...
Kommentarer
Trackback
