Tove på Drömtorpet

Idag gick en fantastisk hund ur tiden. Smilla. Allas vår Smilla. Hon blev 11 år. Smilla föddes hemma hos mig, då ägaren till hennes mamma Libby inte kunde ta hand om kullen. Det är därför Smilla inte fick heta Drömtorpet i sitt namn, fast hon har varit en Drömtorpare i högsta grad ändå. Hon blev en sk. fodervärdshund till Ingela, min kära vän sen måååånga år tillbaka. Ägaren födde upp en kull efter Smilla, som gav 2 valpar. Sen kom jag in i bilden ännu mer och jag använde Smilla i aveln tre gånger. Första gången var 2004 det med hanen Ture, och det blev 6 valpar och de alla fick namnet inom temat Elitloppet. Nästa kull föddes 2005 och då efter Acke, men då gick det galet! En valp låg död och ruttnade i Smilla så hon blev typ förgiftad. Tiden var ännu inte inne att föda valparna, men jag fick valet - Rädda Smilla, plocka ut valparna och hoppas NÅGON kanske kan överleva - eller- Låta Smilla bära valparna tiden ut och hoppas att det går så valparna kan födas, men att då är det mest troligt kört för Smillas del. Hon hade dött av förgiftning. Ni vet nog svaret, jag valde Smillas liv. Vi gjorde akutsnitt och tog ut valparna, tror det var 8 styckna. 5 valpar kunde vi ta hem då de andades lite svagt. Tyvärr dog de en efter en inom några timmar, men en klarade sig! Det var Batteur! Kämpen på franska. Det var tema som skulle börja på F så det passade ju utmärkt på Batteur! Året efter prövade jag igen med hanen Acke. Nu blev det tre styckna valskapta valpar. Jag sparade en hane här och det är Agge, numera min son Birks följeslagare.

När jag fick hem Smilla för parning och valpning så kom hon in i huset som hon aldrig hade åkt därifrån. Hon morsade lite snabbt på hundarna och satte sen sig för att ungefär säga- Jaha, vad gör vi nu då? Hon var så enkel! Hon var en helt underbar hund. Utställning var väl inte hennes starka sida, hon hade dessutom gärna alltid lite "högt" hull trots daglig motion och lightfoder. Hon är nog den enda hund JAG vet som blir tjock på inget! Lydig var hon. Ingela har aldrig haft  koppel på henne tror jag... Man behövde bara säga -Smilla, gå dit, stanna där, kom här, kan du lägga dig.... Hon förstod! Och gjorde alltid sitt bästa för att vi skulle vara nöjda med henne. Och det var vi!

Tack för tiden vi fick med dig Smilla. Det var oss en ära att lära känna en hund som dig. Sov nu gott för att vakna i hundhimlen där du kan springa glatt igen. Vi har alla älskat dig!