Tove på Drömtorpet

Visst e det vackert! Här bor min moster med familj, och de måste ju ha en av världens vackraste utsik! Vi har ju varit och uppvaktat min mormor som fyllde 90 år i helgen. En jätte jättetrevlig helg med andra ord! Peter hade inte träffat hela min norska släkt innan, bara några få utvalda ;) men nu fick han se vad han har att göra med! haha... Och han fick MVG av mina! Kalaset blev stort, som vanligt då det är kalas i Norge. Undrar om det finns små kalas över huvudtaget där i grannlandet?? Det var ett stort middagsbord med massor av god mat, som lax, kött, biff, räkor ja, hur mkt som helst. Sen blev det dessert, en underbara karamellpudding och en mousse av chocklad... Behöver jag säga att jag njöt? SEN var det dax för alla tårtor! Det var säkert 10 tårtor av alla de olika slag, plus kakor och brownie. Helt fantastiskt gott var det! Vi behövde inte äta kvällsfika om jag säger som så... :)
Min "momma" Astrid Falstad hade lagt sitt kalas på ett mkt speciellt ställe, säkert med stor vald tanke bakom och det var på Falstadcentret, som är ett f.d tyskt konsentrationlägerbyggnad. Det finns mkt historia bakom min släktbygd ska ni tro! Lite kan ni läsa om här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Falstad och här finns oxå mkt att läsa: http://falstadsenteret.no/ Eller googla på "Falstad". Falstad är oxå min mammas efternamn som ogift. Det är hemskt att sådant här har faktiskt hänt! Den 7 maj 1995 blev ett nytt museum invigt av HM Prinsessan Märtha i samband med 50 års markeringen av krigsslutet. Museet ligger oxå i den ursprungliga byggnaden där mormor nu hade sitt kalas. Min morfar Ivar Falstad hade en pistol som han donerade till detta museum, vilket jag kunde bevittna då jag gick och beskådade museumet i lördags. Det hade varit intressant att höra vad "moffa" hade med kriget att göra, för det hade han, var så säker. Men hur och vad? Jag TROR jag har hört att han hjälpte några fångar att rymma men kanske framför allt få mat och kanske kontakt med yttervärlden. Men moffa valde att ta med sig de uppgifterna med sig då han dog. Det var i alla fall 43 norrmän, 101 ryssar och 62 serber som avrättades här. Fy!
Ett monument är upprest i Falstadskogen.

Nu fick ni lite historia av mig! Tillbaka till helgen! Sofi tog på sig att köra tillbaka från kalaset till Frosta där vi fick bo hos moster Anne, så jag o Peter kunde ta oss ett glas vin till middagen. När festligheterna var över åkte alla nära o kära till Frosta och Anne, utom min mor, far och momma som åkte till Ekne där momma bor, för att vila efter en aktiv dag. Alla 17(!) samlades inne hos Anne o Bjarne(mosters man) och nu började pratat! Oj, vad mkt alla hade att berätta! Jag gav upp kl.00.30, gick o la mig i tron att Peter skulle oxå komma snart. Haha, jag glömde, Peter går alltid sist ifrån kalasen... ;) 03.30 vaknade jag och blev orolig att nåt hade hänt, Peter låg inte bredvid mig! Hade han ramlat på isen i backen? Eller sov han över där på Annes soffa? Haha, åter nej, han hade pratat och pratat och pratat. Då alla hade gått, då hade han och Bjarne börjat tala om jakten... Mer behöver jag inte säga eller hur? DET tar TID att tala om jakt! I och med att jag klev upp i alla fall, så kom han. Glad i hågen och tyckte jag hade en sån trevlig släkt! Och vad säger man, det e ju bra det! Haha...

På morgonen var hundarna oroliga och tyckte minsann de hade varit instängda tillräckligt. Jag fick liv i Peter och vi gick ut på en promenad med våra 4-fotingar.

Mitt över dagen serverades det av Anne en soppa som heter Sådd, det är en nationalrätt i Trönderlag, och nu blev vi 20 stycken, för far, mor och momma kom naturligtvis oxå. Det var en lyrisk känsla att sitta 20 personer och alla är nära släkt och alla är så trivsamt nöjda! Helt fantastiskt!

Sen var det dax att resa hem. Peter kände sig förskyld och det visade sig att det hade han blivit. Ordentligt oxå! Vi delade lite på körningen, även om Peter var duktigt att köra mest. Vi kom hem, släppte hundarna en sväng efter en skogsväg, och sen blev det en macka framför Tv;n. Peter somnade snabbt, o jag gick ut och checkade lagårn. Sen blev det sängen för oss båda, trötta men mycket nöjda!

Jag vill säga ett speciellt TACK till Sofi, Birk och Peter! Ni är så fina och betyder så mkt för mig. Att få uppleva min mommas 90-års dag tillsammans med er är himmelskt. Tack mina små änglar att ni finns!


Idag var det fint väder så jag passade på att ta skotern till Tjärnbergstjärn. Har ju knappt varit ute något i år! Jag köpte mig ett fiskekort men inte fick jag någon fisk inte! Jo, en liten mört som jag släppte tillbaka... Vart var alla fina öringar då?? Jag var helt ensam vilket var rätt skönt! Jag lapade lite sol och tog ett par korvmackor som jag hade gjort och tagit med mig. Fick ett par-tre timmar därute, sen hem och ner till butiken där jag nu sitter. Känner mig lite röd i ansiktet så kanske solen tog lite på mig?

Lägger ut lite vy-bilder här nedan, allt ifrån Frosta och moster Annes hem, till resan mot Stjördal...
Vyn från mosters hus...

Nedan kommer bilder som jag tog ifrån bilen då vi åkte hemåt.