Vill du ha bra kvalité på köttet du äter?

Sist jag skrev så sa jag att jag skulle följa med Peter till Umeå för att ta stygnen sen operationen som var för ett år sen. Och att jag HOPPADES att få köra hem samma dag. Man vet ju aldrig, det har ju hänt att vi har blivit kvar en vecka si så där... Men tro det eller ej, det tog en kvart!! 4 timmars körning dit, tog stygnen en kvart, och 4 timmar hem igen.... Men vad gör man inte för älsklingen!? Dessutom fick vi chansen att träffa Drömtorpet's Andrew from Apollon oxå. Han bor ju numera hos Ingela i Umeå så det passade ju jättebra att vi kunde träffas! Det var verkligen jätteskoj att träffa han och Ingela igen. :)


Nu äntligen har lammningen börjat komma igång! Hittills har det kommit 12 st små ulliga mysiga "troll". För er som kör statistik är det 5 tacklamm och 7 bagglamm. Två tacklamm har fått underbar färgsättning, en vit med svarta prickar, och en är svart med vita prickar! Och dessa har olika mödrar dessutom! Den vita med svarta prickar fick jag hjälpa till att få ut, då den låg galet inne i tackan. Och den svarta med vita prickarna har en vit syster som mamman stångar bort, så mamman är bunden för att inte skada sitt vita barn. Det brukar ge sig, att tackan tillslut accepterar sitt lamm, men man måste ha tålamod. Annars blir det flasklamm och DET vill jag undvika! Många säger -Men åh, flasklammen e ju så mysiga, de kommer och släpper en inte då man umgås med dem. Men jag säger -Hur skoj är det att aldrig kunna stänga in dessa lamm, de smiter och kan riva ner staket, skada sig och få ström i sig, och de kan få ut hela flocken och de kan gå iväg och sen får man leta... Det är ingen som lär flasklammen vad man ska och inte göra, som andra lamm får, genom sin moder. Flasklammen får gissa sig till och gå på stora misstag om de har otur. Dessutom är de inget djur att avla vidare på, och de har sämre skinnkvalité. Så nej tack, låt mig få så få flasklamm som möjligt!
Dessa två är inte direkt enäggstvillingar... Men samma mamma o far har de! 
Ytterligare en tacka med fin teckning. :)

Har hittat ett flertal fjällkor oxå som jag vill ha! Tyvärr sinar det i kassan just nu så jag kan inte köpa dem direkt. Ibland måste till och med JAG vänta lite... ;) Men jag har några som vill köpa en ko och ha den hos mig. Är det något DU vill? Man kan oxå vara flera på en och samma djur. Om man köper sig en ko/stut/kalv t.ex, betalar dess kostnad, och får slakta den vid lämplig tid och ålder, och på så vis få ett riktigt bra kvalitét på köttet man kan få stoppa ner i sin egna frys! Jag ska spinna vidare på detta lite mer, kostnader och hur man kan gå tillväga, men är DU intresserad så säg till! Djuren kommer INTE vara biffiga köttdjur som binder muskler fort och snabbt och måste gå på stora mängder kraftfoder, som kanske måste köpas och då vete gudarna vart det kommer ifrån.... Nej, dessa djur som jag ska investera i är FJÄLLKOR! Dessa är sedan många många år anpassad till vårt klimat och den föda vi kan få fram här i Jämtland. Jag kommer ha dessa djur ute året om, med tillgång till halmad ligghall. På vintern får de äta hösilage som är bärgat från gårdens marker, och sommartid ska de gå i skogen och på någon åker. Man kallar detta "gräskött". De ska få växa i lugn och ro, och på så sätt få det absolut bästa köttet! Enl mig! Och många med mig... Sen får man själv välja hur länge det ska hänga och möras, bara det! Nåja, ni hör, jag och mina idéer. Men detta är en bra idé! Eller? Jag vill, vill du? ;)


Jag har oxå provjobbat lite i ett kök nere i Stugun. Det var skoj men mycket att ta in. Frukost, lunch och middagar. Efterrätter, och specialkost... Man måste ha tungan rätt i munnen! Får väl se om jag får fortsätta där som vikarie till att börja med. Det är onekligen lite struligt nu under lammningsperioden, men det får lov att gå. Både Peter och min pappa ställer upp så gott de kan, för det är lite jobbigt för mig att jobba på dagarna och passa lammning på nätterna. Men som jag brukar säga "Allt går om man bara vill!" 

Snön försvinner fort nu! Men jag väntar på bakslaget för det kommer alltid! Ett tu tre så kommer snön och kylan igen, för att sen försvinna för gott. Några prövade sig på skoteråkning i helgen men det slutade mest att de fick bärja skotern som låg under vatten. Inte på isarna utan på blöta marker enbart. Marken hinner inte ta undan allt vatten då det går i sånt här rasande tempo med töande. Tror hästarna gick ut på betet i Stora Hagen för första gången idag! Och då är det väl ändå på väg att bli sommar?!

Har även en plan att bygga en inhängnad till mina små hundar, liksom valpar. Den ska vara i anslutning till groventrén på huset, och gå runt bakom huset. Jag är så rädd att de springer av gården och på byvägen och bli överkörda. Det går inte många bilar per dag, men några gasar rätt duktigt så olyckan kan lätt vara framme. Och jag vill inte vänta så länge... Men än så ligger snön kvar där, så jag kan bara titta och planera. Nu ska jag lägga mig en stund på soffan för att fundera på VAD ska nästa kull valpar heta!? Drömtorpet's Elisabeth de Batteur, eller Vera som hon kallas vardagligen, kommer få smått i påsk! Små söta portugisiska vattenhundsvalpar!
"Vera"

Lite smått och gott...

Ah, tar mig tid nu att uppdatera lite. Har väl kanske inte så mkt att komma med, men lite kan jag nog berätta om vad som händer här på gården. 

Inga lamm har kommit än. Som jag väntar och väntar. Jag går ut och kollar stup i kvarten, för jag vill helst inte missa de första liven som kommer. Det är sån otrolig känsla att se något födas. Spelar nog inte nån roll för mig vad som föds, barn, valp, lamm, kalv, kaniner, you name it, det är helt underbart! Jag kanske skulle ha blivit förlossningssköterska på BB?! Nu blev det inte så, utan jag blev hunduppfödare, och det är inte illa det heller! På torsdag åker jag ner mot Stockholm för att möta upp fodervärden Diana och hunden Vera. Vera är en Portugisisk Vattenhund och heter egentligen Drömtorpet's Elisabeth de Batteur. Jodå, jag har själv fött upp Vera, och nu är det hennes tur att få en kull valpar. Det är därför jag åker ner och hämtar upp henne, det ska bli Vattenhundsvalpar på Drömtorpet igen! Jihooo! Det var faktiskt 4 år sen sist nu. Herre jisses vad tiden går fort! Detta blir min 18e kull!! 18 kullar på 24 år. Räknade ut, och jag fick till exakt 90 valpar har jag nu sett komma till livet. Och varje hund har en del i mitt hjärta. <3 Tur man har ett stort hjärta! 

Det har varit många rävar runt gården, och det känns inte bra. För två år sen tog räven 3 lamm för mig. Så hemskt att hitta de små söta ulliga ungarna döda och halvt uppätna. Sen är det jobbigt att få rävskabben på hundarna. Skabben är jobbig både för mig och hundarna, då det kliar jämt på dem. Nu har inte hundarna fått skabb ännu, och det har skjutits många rävar här i byn, så förhoppningsvis så slipper vi skabben och uppätna lamm här i vår/sommar. Måste vara ett rekordår på räv, det har skjutits runt 20 rävar bara mitt i byn här!! Inte i skogen utan runt husen bara. Otroligt!
Räven är ett fint djur, men de ska vara i skogen och inte runt husen.  

Jag har gjort klart bokföringen för 2011 nu, och det känns skönt. Jag måste bara nu ta tag i detta och göra det varje månad, då det blir för tungrott att vänta och göra allt nästan på årets slut. Skärpning fröken Asplund!! Jag har oxå gjort SAM själv för första gången. Det är i SAM man söker jordbruksstöd i form av bidrag. Jag fattar inte hur alla de "äldre" bönderna som inte har stor datorvana klarar sin ansökan, för det är inte enkelt kan jag säga. 



Jag har oxå målat lite. Ett vitrinskåp har blivit som nytt, liksom ett par fina gamla stolar som kommer ursprungligen från min släkt i Norge. Rätt skoj att måla och fixa och dona. Jag gillar det. Vad tycks?


I morgon ska jag följa med Peter till Umeå igen. Han ska ta stygnen efter operationen han gjorde för ett år sen. Tänk att där har tiden oxå sprungit iväg. Ett helt år sen vi pendlade Umeå-Mårdsjön stup i kvarten. Funderade till och med på att måste skaffa oss en lägenhet där då det blev så många hotellnätter... Vi räknar med att få åka hem direkt efter de har tagit stygnen, men jag har lärt mig, så jag säger inget, säger ingen dag då vi kommer hem. Men på torsdagsnatt SKA jag med tåget mot Stockholm i alla fall! Pappa ska se efter gården som vanligt då vi åker, och det ska ni alla ha klart för er, JAG HAR VÄRLDENS BÄSTA PAPPA!!!
Bästa pappa Bo!

Känns jobbigt....

Jag vet, det känns jobbigt att skriva. Det mesta känns jobbigt just nu faktiskt. Jag tror det beror på årstiden och att jag längtar efter sol och värme. Sen går jag i väntans tider, och det gör mig oxå frustrerad. Jag väntar på lamm! Massor av lamm... Egentligen ska jag utlysa en tävling på hur många man tror det blir. Nå, vad tror ni? Det är 29 tackor som är TROLIGEN betäckta, och mina tackor får 1-2 lamm var. Någon KAN vara tom, det vet man inte förrän slutet på april, då de är klara. JAG gissar på 43 lamm. Du då?



Jag har varit dålig i flunsa några veckor. Det slutade med att jag gick till hälsocentralen där jag bad att de fick kolla upp min hals som jag hade så ont i. Närå, inget fel. Samma kväll var jag sämre än nånsin så jag tänkte att det var väl tusan oxå, så jag gick dit igen dagen efter och sa att de fick nog allt ta lite fler prover för NÅT är det! Ja, jo, det kunde de ju. Men närå, det är säkert inget då snabbtestet för staflykocker inte visade nåt denna dag heller. Men en odling på halsen skulle de ta så jag fick svaret några dagar senare. OCH jodå, jag hade ju staflykocker! Fast inte sån variant som syntes på snabbtestet.... Utan en annan, lite mer ovanlig... Så det blev antibiotika. Efter några dagar tillfrisknade jag, och det var gött! Det är jobbigt att vara sjuk, för här måste ruljansen gå i alla fall. Djuren vill ha mat och skötsel trots jag är sjuk. Gården ska skottas fast jag är sjuk. Det som inte dödar, det härdar heter det ju! 

Peter har oxå varit dålig. Han fick dras med flunsa längre än mig men han slutade oxå på en pencillinkur. Men han var däckad i säkert 4 veckor! Och när han väl kom iväg på arbetet, så jobbade han en vecka, sen föll han på en isfläck nere i Stugun utanför kommunens hus, så han gjorde sig riktigt illa. Det blev HC igen, och vidare på röntgen för han hade/har förba--at ont i revbenen. Ser inte ut som att han har brutit nåt revben, men ärligt talat så tror jag inte så mkt på röntgen idag. Allt går så fort så jag tror att blir inte plåten bra, och läkare inte har riktigt tid att titta på det så "friar" de lätt, då det ändå inte görs nåt åt revbensfrakturer. Men som patient, och anhörig, så känns det bra att VETA. Men men, ont har han så han blir nog lugn ett tag framöver. Det känns som vi har haft det tufft i över ett år nu. December-10 skulle vi ha åkt till Egyptien ihop, men fick tillbringa en vecka i Umeå på en sjukhussäng istället pga hans ena öga var illa igen. Han har en gammal skada i det. Efter par-tre operationen kom vi hem, men det blev några turer till både till Umeå och Östersunds sjukhus innan vi kunde andas ut. Det var vi inne i maj-juni. Då jobbade han några veckor så fick han tråkiga besked som han har fått kämpa med. Och det är inte över ännu, men förhoppningsvis kommer något mkt gott utav detta. Snart ska han till Umeå igen, då stygnen ska tas ur ögat. Håll tummarna för att det går vägen, för jag vet inte om vi orkar så mkt mer i år. Han ska oxå försöka sig på att slipa hinnorna i ögat så kanske hans syn kan bli bättre oxå, och detta är ju oxå nåt man är rädd för. Känns nästan som att kan något gå fel för Peter så gör det det just nu. Stackarn... Jag försöker dock finnas till hands och stötta för att hålla honom vid gott humör. Och ibland lyckas jag! :)

Henry
På hundfronten så har Dennis och Henry flyttat. Dennis åkte till Line med familj och bor numera i Oslo-trakten. Henry åkte inte så långt, utan till Jonny och Jossan i Sundsvall. Det blev färre hundar i huset, men det var liksom det som var meningen. Jag MÅSTE sanera bort hanarna! Jag kan inte ha hanar och tikar, för hanarna lider så i löpperioderna. Och då jag har många tikar, så löper de titt som tätt, och det blir rent av synd om hanarna. Jag har nu Scandalen kvar, men hoppas på hitta en lämplig köpare snart även till han. Han är verkligen härlig valp! Jag o Peter kan sitta och skratta åt hans påhitt... Han ger oss många glada skratt...
Dennis

Jag väntar på att få hem Vera oxå, Drömtorpet's Elisabeth de Batteur som jag har döpt henne till. Hon ska nedbringa Portugisiska vattenhundsvalpar på Drömtorpet igen. Hon har genomgått ultra och det har visat att hon är dräktig, inte så många dock, men några valpar ska vi nog kunna få se i påskhelgen. Jag glädjer mig väldigt åt detta!
Vera

Igår fyllde min dotter 23 år! Huga, snart är hon ikapp mina 25 år... Jag o Peter uppvaktade henne, och hon hade haft besök hela dagen, så om hon inte känner sig "populär" då vet inte jag... Grattis Sofi, min fina dotter!
Fina sofi och Lora

RSS 2.0